En svettig man går ut till sin bil och byter om. Han kommer tillbaka med en torr vit tenniströja.
– Jag har fyra likadana, annars känner damerna inte igen mig när jag gått och bytt. Då går de och letar, säger Leif Wikström.
– Han dansar så bra så han får aldrig vara still, skojar Elly Nyström från PRO Knivsta.
Hon är funktionär och står vid entrén.
Tillsammans med sin hustru Marianne Wikström har Leif rest från Norrtälje för att dansa till BarraBazz i Ängby park i Knivsta. De är samdansade, men han gillar långsamma foxtroter och hon snabba. Majoriteten av besökarna ingår i gäng som åker runt till olika danser, berättar Leif Wikström. Jag tar rygg på honom upp till dansbanan. Där dansas det hambo i en vid cirkel. Den varma dagen, termometern visar 28 grader, har fått många äldre att stanna hemma. Annars är BarraBazz ett av de populärare banden som drar mycket folk.
Som vanligt är det en övervikt på kvinnor. Ändå är det inga problem att få dansa.
– Man får ta för sig, säger Margareta Lind från Stockholm.
Hennes väninna Reidun Brunbäck kommer och pustar ut framför en fläkt. Håret är svettigt. Vi hinner bara byta ett par ord innan båda är uppbjudna igen.
Bakom en disk med vattenkannor står en lite äldre dam, Knivstabon Ingrid Malmqvist. Hon har tagit skydd där för att slippa bli uppbjuden på en stund.
– Det är lite för varmt för oss gamlingar. Men jag går hit hur varmt det än är för att gynna dansen. Jag tycker att den ska få leva, säger hon.
Senare haffar jag Reidun Brunbäck på en bänk ute i parken.
– Jag vill bugga, jag har inte fått en enda bugg! klagar hon med ett skratt.
När jag frågar vad hon tittar efter när hon bjuder upp svarar hon: trevligt utseende och att killen har rytm och kan dansa olika turer.
– Det ska vara roligt. Jag åker hit för att ha kul och träffa folk.
Hon förklarar att banden alltid spelar två foxtroter, två bugg eller två gammeldanser i rad. Man dansar jämnt antal danser, ofta fyra.
– Det är oartigt att gå efter den tredje dansen, men det har hänt att jag tackat för mig efter bara en dans om killen är onykter eller inte kan dansa ett dugg, berättar Reidun.
Kvart i tre är det en halvtimmes fikapaus. I kaffekön står Britt och Ingemar Hansson från Husby-Långhundra. De är här så gott som varje torsdag. Det som lockar är dansglädjen och gemenskapen.
– Och när vi är här är det sommar! säger Britt Hansson.