11 augusti sprängde Knivsta kommun gränsen på 20 000 invånare. En som föddes just den dagen var lille Francis Söderlund, nu två månader.
– Kommunen ringde nyligen och undrade om de fick komma och gratulera Francis. Det var jätteroligt, men oväntat, säger föräldrarna Rebecca Ericsson, 30, och Victor Söderlund, 28.
Kommunfullmäktiges ordförande Britt-Louise Gunnar kom till familjens lägenhet på Tallkottsvägen för att dela ut blommor och diplom. På diplomet står det: ”Knivsta kommun gratulerar sin 20 000:e invånare”.
– Det var en rolig händelse för oss som vi alltid kommer att minnas.
När UNT kommer på besök ligger Francis och sover sött i soffan.
– Vi försökte ”ställa in honom” på att vara vaken när ni kom, men det är inte så lätt, säger Rebecca och ler.
Paret förklarar att han är ett mycket efterlängtat barn som kommit till genom IVF (provrörsbefruktning). I nästan fyra år hade de väntat och längtat.
Hur ser Francis dagar ut?
– Han är nästan alltid glad. Han sover korta stunder och är vaken korta stunder. Man tror man ska hinna så mycket, men dagarna går väldigt snabbt, säger Rebecca som nästa månad ska gå tillbaka till sitt jobb på Bauhaus kontor i Järfälla, där hon arbetar med ekonomi.
Dagarna går just nu mest åt till att mata, byta blöjor, städa och gå promenader. Samtidigt tycker paret att föräldraskapet är lättare än de hade förväntat sig.
– Han är så rolig, ligger och skrattar hela tiden. Han ligger ofta också och lyssnar eller tittar nyfiket, det är lättare än vi trodde, men vi har förstått att det kan vara så olika, med olika barn, säger Victor Söderlund som är uppvuxen i Långhundra och arbetar som lokalvårdare i Rimbo.
Paret ska vara föräldralediga tre månader var åt gången för att båda ska kunna följa Francis när han växer.
Hur valde ni namnet?
– Det var ett unisex-namn (ett namn både för killar och tjejer) som vi tyckte var fint och passade honom. Det kanske fungerar lite internationellt också, säger Rebecca som är uppvuxen i Östuna.
De tänker försöka få in Francis på Västra Ängby förskola.
– Vi trivs i Knivsta. Det är nära till allt och här har vi släktingar och vänner, säger Victor.
– Målet är också att flytta för att få lite större, vi hoppas att hitta något i Ängby, det skulle vara najs att bo där, säger Rebecca.
I slutet av intervjun vaknar föremålet för all uppståndelse och bjuder oss på några oemotståndliga leenden och nyfikna blickar.