I Knivsta passerar 222 tåg per dygn. Det innebär att järnvägsbommarna mellan Knivstavägen och Särsta-vägen går upp och ner mest hela tiden. Irriterande, måhända, för den som har ont om tid.
Men att smita under är förenat med livsfara, något som förmodligen de flesta innerst inne vet, men kanske inte alltid reflekterar över.
– Vårt grundsyfte är att uppmärksamma vilka risker det finns. Vi vill göra folk medvetna om konsekvenserna av att inte respektera bommar som är nerfällda. Har man så bråttom att man inte kan vänta riskerar man faktiskt sitt liv, säger Camilla Fredriksson från Trafikverket.
Den här dagen pågår liknande kampanjer i 40 länder runt om i världen. Det är International Level Crossing Awareness Day som det heter på engelska. I Sverige finns Trafikverkets personal ute vid tre olika järnvägskorsningar i Hässleholm i Skåne, Borlänge i Dalarna och just den här i Knivsta.
De förbipasserande erbjuds en flaska vatten och en tablettask. Och den som stannar en stund kan lyssna till informatörernas samlade kunskap. De berättar att tågen som går förbi här har en hastighet på 140 kilometer i timmen. Att ett X2000-tåg som färdas i 200 kilometer i timmen och nödbromsas har en stoppsträcka på nästan två kilometer.
– Det går ruskigt fort. Man kanske tror att man hinner se och höra när tåget kommer men det är inte så. Och tåget kan inte stanna, säger Camilla Fredriksson.
Hon berättar att Trafikverket ofta är ute och informerar om de risker som är förknippade med järnvägsövergångarna. Samtidigt pågår ett intensivt arbete med att bygga bort plankorsningar så att vägar och järnvägar slipper mötas och risken för olyckor minskas. Idag finns det ungefär 8 500 sådana och det inträffar ungefär 30 olyckor varje år med fem döda och fem skadade. Det är en halvering sedan mitten av 80-talet.
De Knivstabor som passerar nickar och verkar ta till sig informationen. Samtliga som UNT talar med säger att de aldrig chansar och springer under bommarna.
– Jag brukar vara duktig och vänta. Det är en onödig risk. Men det händer att man ser andra som genar över, speciellt på morgonen, säger Maria Helander.
Line Johansson, som kommer vandrande med hunden Arrak hör också till de duktiga.
– Jag stannar. Det är säkrast, säger hon.