Ann Martini Topalian pratar med Jörgen Pettersson och Viveka Hellberg frÄn PRO:s promenadgrupp. Vecka 19 planeras hÀr en fullspÀckad hÀlsovecka för pensionÀrer.
Ett jÀmnt sorl hörs i lokalen vid SÄgverkstorget i Knivsta. PRO:s promenadgrupp Àr hÀr för en gemensam fika. Ann Martini gÄr vant runt mellan borden och pratar med folk.
I kaféet stÄr Birgit Sjövall och brer smörgÄsar.
â Ann Ă€r verkligen viktig för mĂ„nga i Knivsta. Om inte hon hade funnits skulle jag inte komma upp ur sĂ€ngen om morgnarna. Men nu behövs jag hĂ€r, ler Birgit Sjövall, en av de volontĂ€rer som jobbar ideellt pĂ„ LycktrĂ€ffen.
Ann Martini Topalian utstrĂ„lar glĂ€dje och energi, men hennes liv har inte alltid varit pĂ„ topp. Som sjuĂ„ring drabbades hon av en omfattande stroke â en blodpropp i hjĂ€rnan. Bland annat fick hon efter det afasi och epilepsi, samt blev förlamad i högra sidan av kroppen.
Det var en vanlig dag efter skolan som hon drÄsade ihop hemma vid köksbordet.
â Vi bodde pĂ„ FotbollsvĂ€gen i Knivsta; mina förĂ€ldrar, min fem Ă„r Ă€ldre bror Ola och jag. Pappa jobbade pĂ„ SAS och mina förĂ€ldrar hade flyttat frĂ„n SollefteĂ„ nĂ€r de fick jobb hĂ€r nere, sĂ€ger Ann Martini Topalian.
Birgit Sjövall, Àr en av 74 volontÀrer pÄ LycktrÀffen. Hon Àr bland annat med i VÀntjÀnsten för Àldre och leder programpunkten "Nyheter under veckan", dÄ man diskuterar medienyheter. Andra volontÀrerna hÄller i sprÄkkafé, Àr gympaledare, arrangerar fester vid högtider med mera.
PÄ grund av stroken blev hennes skolgÄng vÀldigt speciell. Första Äret handlade hemundervisningen nÀstan uteslutande om att lÀra sig tala igen och om att vila pÄ grund av hjÀrntrötthet, ett begrepp som man inte talade om pÄ den tiden.
â Jag blev inlagd pĂ„ Folke Bernadottehemmet i Uppsala, ett rehabiliteringshem för barn dĂ€r logoped och fysisk trĂ€ning ingick. DĂ€refter kom jag tillbaka till min vanliga klass i Ăngbyskolan och gick om en klass i ett senare skede. Sjukgymnastiken fortsatte under mĂ„nga Ă„r.
I skolan fick hon hjÀlp av bland andra speciallÀrare, men hade det jobbigt ÀndÄ genom att hon ansÄgs annorlunda.
Var du ofta ledsen?
â Mamma var vĂ€ldigt ledsen, hon fick nog en knĂ€ck som aldrig gick över. Jag tror att mina förĂ€ldrar hade det jĂ€ttetufft. För att hinna med allt började mamma att jobba natt och pappa jobbade dag. Men som barn anpassar man sig, sĂ€ger Ann Martini Topalian, som Ă€r envis till sin natur.
â Man var ju ett udda barn. Min pappa sĂ€ger att jag var ganska ensam, sĂ„ han var med mig i stĂ€llet.
Ann Martini Topalian och hennes pappa Lars-Göran Martini som varit en klippa för henne under uppvÀxten, samt skjutsat henne till sjukgymnastik, rehabilitering med mera. "Nu Àr det min tur att fÄ ta hand om dig litegrann", sÀger Ann Martini.
En gĂ„ng fick familjen frĂ„gan om Ann ville gĂ„ i en sĂ€rskild klass â i Göteborg.
â Men dĂ„ skulle mina förĂ€ldrar behöva sluta sina jobb och de hade Ă€ven min bror att tĂ€nka pĂ„, sĂ„ nĂ„gon flytt blev aldrig aktuell.
Hur det Àn var sÄ började Ann komma ikapp och pÄ Katedralskolan pluggade hon sedan till barnskötare. Sitt första jobb hittade hon pÄ före detta Servicehuset i Knivsta och började arbeta med Àldre istÀllet.
â DĂ€r fanns det en terapi med vĂ€vstolar, snickeri med mera för dem som bodde i Servicehuset. Sedan har verksamheten bytt skepnad flera gĂ„nger. Min före detta kollega Lena Johansson och jag var med dĂ„ allt flyttade och blev LycktrĂ€ffen pĂ„ Faktorns gata, intill Knivstas tvĂ„ Ă€ldreboenden.
I dag gÄr volontÀrer frÄn LycktrÀffen i stÀllet till Àldreboendena för att bidra med höglÀsning, samtal, allsÄng, promenader med mera. Samtidigt har behovet av aktiviteter för piggare pensionÀrer, nyanlÀnda samt andra daglediga över 18 Är ökat. Kommunens lokal har nu nÀstan 9 000 (!) besök per Är.
KlÀdhÀngarna och galgarna rÀcker knappt till nÀr det Àr populÀra arrangemang pÄ LycktrÀffen. HÀr ordnas allt frÄn sittyoga, till musikkaféer, förelÀsningar och studiecirklar av alla de slag.
Ann Àr aktivitetsansvarig, vilket innebÀr att hon hÄller kontakt med volontÀrer, studieförbund, föreningar, organisationer och kyrkor för att kunna sÀtta ihop programmet. Hon gör Àven inköp, sköter marknadsföring, redovisar och ser till att alla gÀster har det bra.
â LycktrĂ€ffen Ă€r ett stĂ€lle dĂ€r man kan mötas, dĂ€r vi kan bryta isolering och utveckla verksamheten tillsammans. Arbetet Ă€r vĂ€ldigt stimulerande och mĂ„ngsidigt eftersom jag fĂ„r möta sĂ„ mĂ„nga intressanta personer, sĂ€ger Ann Martini Topalian som för snart fyra Ă„r sedan trĂ€ffade sitt livs kĂ€rlek Garick Topalian pĂ„ SĂ€rstabadet i Knivsta.
Anns mamma hade gÄtt bort och Ann försökte liva upp sin far genom att gÄ till badet och fika.
â Bredvid oss pĂ„ badet satt Garick som var dĂ€r med sitt jobb och badade, han jobbade pĂ„ ett HVB-hem. Vi började prata, bytte telefonnummer och sedan dess har vi varit tillsammans, sĂ€ger Ann och ler stort.
"Jag varnade Garick för att jag nÀstan alltid tÀnker pÄ jobbet, men han tog det bra. Vi trivs hÀr i Knivsta. Det Àr vÀldigt socialt och sÄ pass litet att det Àr lÀttare att fixa saker ihop, vÀrna om grannar med mera. Det Àr vÀldigt fint att det fortfarande Àr sÄ i Knivsta", sÀger Ann Martini Topalian.
Paret har nyligen flyttat till ett radhus pÄ StaffansvÀgen i Knivsta.
â SĂ„ nu kĂ€nns det som om jag har âknutit ihop sĂ€ckenâ. Vi gifte oss i S:t Birgittakyrkan i Knivsta, fastĂ€n jag inte gillar att vara i centrum, men han ville ha ett kyrkbröllop med fest och det blev jĂ€ttemysigt till slut, sĂ€ger Ann och bjuder pĂ„ Ă€nnu ett av sina mĂ„nga skratt.