Ann Martini Topalian pratar med Jörgen Pettersson och Viveka Hellberg från PRO:s promenadgrupp. Vecka 19 planeras här en fullspäckad hälsovecka för pensionärer.
Ett jämnt sorl hörs i lokalen vid Sågverkstorget i Knivsta. PRO:s promenadgrupp är här för en gemensam fika. Ann Martini går vant runt mellan borden och pratar med folk.
I kaféet står Birgit Sjövall och brer smörgåsar.
– Ann är verkligen viktig för många i Knivsta. Om inte hon hade funnits skulle jag inte komma upp ur sängen om morgnarna. Men nu behövs jag här, ler Birgit Sjövall, en av de volontärer som jobbar ideellt på Lyckträffen.
Ann Martini Topalian utstrålar glädje och energi, men hennes liv har inte alltid varit på topp. Som sjuåring drabbades hon av en omfattande stroke – en blodpropp i hjärnan. Bland annat fick hon efter det afasi och epilepsi, samt blev förlamad i högra sidan av kroppen.
Det var en vanlig dag efter skolan som hon dråsade ihop hemma vid köksbordet.
– Vi bodde på Fotbollsvägen i Knivsta; mina föräldrar, min fem år äldre bror Ola och jag. Pappa jobbade på SAS och mina föräldrar hade flyttat från Sollefteå när de fick jobb här nere, säger Ann Martini Topalian.
Birgit Sjövall, är en av 74 volontärer på Lyckträffen. Hon är bland annat med i Väntjänsten för äldre och leder programpunkten "Nyheter under veckan", då man diskuterar medienyheter. Andra volontärerna håller i språkkafé, är gympaledare, arrangerar fester vid högtider med mera.
På grund av stroken blev hennes skolgång väldigt speciell. Första året handlade hemundervisningen nästan uteslutande om att lära sig tala igen och om att vila på grund av hjärntrötthet, ett begrepp som man inte talade om på den tiden.
– Jag blev inlagd på Folke Bernadottehemmet i Uppsala, ett rehabiliteringshem för barn där logoped och fysisk träning ingick. Därefter kom jag tillbaka till min vanliga klass i Ängbyskolan och gick om en klass i ett senare skede. Sjukgymnastiken fortsatte under många år.
I skolan fick hon hjälp av bland andra speciallärare, men hade det jobbigt ändå genom att hon ansågs annorlunda.
Var du ofta ledsen?
– Mamma var väldigt ledsen, hon fick nog en knäck som aldrig gick över. Jag tror att mina föräldrar hade det jättetufft. För att hinna med allt började mamma att jobba natt och pappa jobbade dag. Men som barn anpassar man sig, säger Ann Martini Topalian, som är envis till sin natur.
– Man var ju ett udda barn. Min pappa säger att jag var ganska ensam, så han var med mig i stället.
Ann Martini Topalian och hennes pappa Lars-Göran Martini som varit en klippa för henne under uppväxten, samt skjutsat henne till sjukgymnastik, rehabilitering med mera. "Nu är det min tur att få ta hand om dig litegrann", säger Ann Martini.
En gång fick familjen frågan om Ann ville gå i en särskild klass – i Göteborg.
– Men då skulle mina föräldrar behöva sluta sina jobb och de hade även min bror att tänka på, så någon flytt blev aldrig aktuell.
Hur det än var så började Ann komma ikapp och på Katedralskolan pluggade hon sedan till barnskötare. Sitt första jobb hittade hon på före detta Servicehuset i Knivsta och började arbeta med äldre istället.
– Där fanns det en terapi med vävstolar, snickeri med mera för dem som bodde i Servicehuset. Sedan har verksamheten bytt skepnad flera gånger. Min före detta kollega Lena Johansson och jag var med då allt flyttade och blev Lyckträffen på Faktorns gata, intill Knivstas två äldreboenden.
I dag går volontärer från Lyckträffen i stället till äldreboendena för att bidra med högläsning, samtal, allsång, promenader med mera. Samtidigt har behovet av aktiviteter för piggare pensionärer, nyanlända samt andra daglediga över 18 år ökat. Kommunens lokal har nu nästan 9 000 (!) besök per år.
Klädhängarna och galgarna räcker knappt till när det är populära arrangemang på Lyckträffen. Här ordnas allt från sittyoga, till musikkaféer, föreläsningar och studiecirklar av alla de slag.
Ann är aktivitetsansvarig, vilket innebär att hon håller kontakt med volontärer, studieförbund, föreningar, organisationer och kyrkor för att kunna sätta ihop programmet. Hon gör även inköp, sköter marknadsföring, redovisar och ser till att alla gäster har det bra.
– Lyckträffen är ett ställe där man kan mötas, där vi kan bryta isolering och utveckla verksamheten tillsammans. Arbetet är väldigt stimulerande och mångsidigt eftersom jag får möta så många intressanta personer, säger Ann Martini Topalian som för snart fyra år sedan träffade sitt livs kärlek Garick Topalian på Särstabadet i Knivsta.
Anns mamma hade gått bort och Ann försökte liva upp sin far genom att gå till badet och fika.
– Bredvid oss på badet satt Garick som var där med sitt jobb och badade, han jobbade på ett HVB-hem. Vi började prata, bytte telefonnummer och sedan dess har vi varit tillsammans, säger Ann och ler stort.
"Jag varnade Garick för att jag nästan alltid tänker på jobbet, men han tog det bra. Vi trivs här i Knivsta. Det är väldigt socialt och så pass litet att det är lättare att fixa saker ihop, värna om grannar med mera. Det är väldigt fint att det fortfarande är så i Knivsta", säger Ann Martini Topalian.
Paret har nyligen flyttat till ett radhus på Staffansvägen i Knivsta.
– Så nu känns det som om jag har ”knutit ihop säcken”. Vi gifte oss i S:t Birgittakyrkan i Knivsta, fastän jag inte gillar att vara i centrum, men han ville ha ett kyrkbröllop med fest och det blev jättemysigt till slut, säger Ann och bjuder på ännu ett av sina många skratt.