Parkeringsvakter håller kaoset borta
Stressade resenärer som snabbt ser rött är vardag för p-vakterna på Arlanda. De blir kallade både det ena och det andra men känner också att de gör mycket nytta.- Utan oss skulle det vara kaos här, säger Elisabeth Einarsson från Protectus.
Det är ett socialt jobb att vara p-vakt, dessutom får man gå mycket. En och en halv mil kan det bli på en dag för Jessica Dahlberg.
Foto: Nina Leijonhufvud
Visst händer det att bilisterna ilsknar till när de får se p-vakten i färd med att skriva ut böter.
- Ofta är det vi som får skulden för att flygplanet är försenat och de har fått p-böter. Man får höra ett och annat, både könsord och en del hot, berättar Elisabeth Einarsson.
Hot är inte acceptabelt men viss ilska får man lära sig att hantera menar Jessica Dahlberg som är kommunal p-vakt.
- Man får ta det i det här yrket, man får låta det rinna av. Det blir en roll man klär på sig med uniformen, skulle man ta det personligt skulle man nog bli knäckt efter ett arbetspass.
Vi vandrar från tvåtimmarsparkeringen utanför Terminal fem till Sky City. Här hittar Jessica och Elisabeth en vit skåpbil där p-tiden gått ut, men innan de hunnit skriva ut en anmärkning på sin bärbara skrivare kommer bilisten i fråga. Han får åka, utan böter.
Ägaren till en svart skåpbil lite längre bort har inte samma tur. 500 kronor kostar det på just den här platsen och när ärendet väl är skrivet finns det ingen återvändo.
- Då kan jag inte makulera det. I sådana fall får de överklaga om de vill, säger Jessica Dahlberg och förklarar att den korrekta benämningen är parkeringsanmärkning, inte böter. Böter kan bara polisen utdöma.
Som p-vakt måste man vara stresstålig och social. Människokännedomen får man på köpet. När Elisabeth går fram för att förklara för en lastbilschaufför att han ställt sig på en plats för bussar viskar Jessica.
- Ser ni, han vet mycket väl att han gjort fel, nu får han lite panik.
Och sedan när hon hör honom säga att han stått på samma ställe "i alla år".
- Den har vi hört förut. De kan skylla på allt från att "min sjuka mamma skulle in på terminalen", eller "jag var tvungen att följa med barnen", till toalettnöd. Och bland det absolut vanligaste: "Jag har bara stått här några minuter."
Graden av förseelser varierar också. Det finns bilister som mest är allmänt vilsna och har svårt att läsa skyltarna, och så finns det de som utgör en direkt trafikfara av ren nonchalans.
- Det värsta var nog en taxichaufför som stannade bilen mitt på vägen och gick in för att hämta sin passagerare. Efter honom stod en lång kö och tutade, berättar Elisabeth Einarsson.
Både hon och Jessica trivs med sitt jobb och får ofta bevis på att de gör nytta. Utan dem skulle framkomligheten bli en helt annan på storflygplatsen.
- När man berättar att man är p-vakt på en fest kan det gå hett till och man blir ofta ifrågasatt. Men det här är det bästa jobb jag har haft. Jag skulle inte vilja byta bort det mot något annat, säger Jessica Dahlberg och berättar om den dagen hon inte fick skäll en enda gång.
För det händer det också, även om det inte hör till vanligheterna.
Så jobbar vi med nyheter