"Ängbyskogen är min favoritskog i Knivsta", säger Carin von Köhler. Arkivbild.
Det blev inget beslut före jul om att bilda naturreservatet Ängbyskogen i Knivsta. När delar av förslaget omarbetats kommer det i stället tas upp för beslut i kommunfullmäktige senare i vår. Bland annat ska det förtydligas vad som gäller för närboende som vill röja bort sly vid naturreservatets gräns.
– Vi behöver nu fortsätta dialogen med politikerna och jag hoppas att vi ganska snabbt kan få fram ett reviderat förslag, säger Carin von Köhler, kommunekolog och tf park- och naturchef på Samhällsbyggnadskontoret.
Ängbyskogen är ett populärt friluftsområde som lockar allt från svamp- och blåbärsplockare till vandrare, ryttare och mountainbikecyklister. Här passerar också Upplandsleden på sin väg från Knivsta station i söder till naturreservatet Lunsen i norr.
En av skogens stora fördelar är att den ligger nära samhället, menar Carin von Köhler.
– Forskning visar att man behöver ha naturen ganska nära, gärna inom 150 meter från sitt boende, för att man ska ta sig ut. Och att vara ute i naturen är jättebra för hälsan, det finns det också många studier som visar, säger hon och fortsätter:
– Ängbyskogen är min favoritskog i Knivsta. Den är ganska öppen, kuperad och varierad och här finns både sänkor och höjder. Så oavsett varifrån det blåser kan man hitta en plats där det är lä och tyst. Det finns också fina platser vid skogsbrynet där man kan sitta och fika och titta ut över jordbrukslandskapet.
Skarp dropptaggsvamp trivs i kalkhaltig barrskog. Den anses inte vara en god matsvamp, men är heller inte giftig.
Här växer också flera av Carin von Köhlers favoritsvampar, några med höga skyddsvärden.
– Till exempel skarp dropptaggsvamp. När den är ung så ser den ut som en rosa skumsvamp med röda droppar av hallonsaft. Den ser väldigt cool ut, säger hon entusiastiskt.
Det här exemplaret av ovanliga skarp dropptaggsvamp hittades i Ängbyskogen av Carin von Köhler.
Hon lyfter också fram en annan svamp som inte ser lika anmärkningsvärd ut, men som är betydelsefull ändå.
– Den heter rynkskinn och växer på grova döda granar. Den är en så kallad urskogsindikator som visar att det har funnits granskog länge här.
Svampen rynkskinn är en så kallad urskogsindikator och är ett bevis på att Ängbyskogen är gammal.
När skogen till slut blir Knivstas sjätte naturreservat kommer den att vara skyddad mot avverkning i framtiden. Men i övrigt blir inte skillnaden så stor.
– Många tror att man inte får göra någonting i ett naturreservat, men så är det inte. De begränsningar som finns är det som står i föreskrifterna för naturreservatet. Annars gäller allemansrätten precis som i alla andra skogar, säger Carin von Köhler.
Upplandsleden (orange markering) går från Knivsta station genom Ängbyskogen och fortsätter sedan norrut till naturreservatet Lunsen. Röd markering anger naturreservatets gräns. Den blå streckade linjen anger var det blir tillåtet att rida.