Conny Rosenlund, 32, är eftersöksjägare och en av fem kommunjägare i Knivsta. Det är till honom och hans kollegor som polisen ringer om viltolyckor inträffat. Ofta handlar arbetet om att spåra och avliva skadat vilt, till exempel rådjur och älg.
-Det är många gånger vi går upp mitt i natten och åker på olyckor, säger Conny Rosenlund och klappar om sin tax Tess, som tillsammans med andra jakthundar visades upp på marknaden.
Hitintills i år har 43 trafikolyckor med vilt anmälts i Knivsta kommun. 38 rådjur och fem älgar har kommit i vägen för fordon. Två av älgolyckorna har inträffat på samma plats, längs väg 77 vid Spakbacken.
Rådjursolyckorna är spridda över större delen av Knivsta, bland annat Gredelbyleden.
Att inte ringa 112 och rapportera om viltolycka rubriceras som smitning. Det gäller bland annat rådjur, vildsvin, älg, varg, björn och utter. Småvilt som hare och ekorre omfattas inte av den lagstiftningen.
Conny Rosenlund säger att många förare slarvar med att märka upp olycksplatsen, vilket kan innebära stora problem för eftersökshunden att hitta rätt spår efter rätt djur i terrängen.
-Oftast så ringer vi själva upp och intervjuar föraren direkt. Det finns speciella markeringsremsor som ska finnas i varje bil. Annars går det bra att markera med vad som helst, till exempel plastpåse eller pinne, säger han.
-Men om polisen ringer och säger att det skett en viltolycka mellan Alsike kyrka och Edebykorset, en sträcka på flera kilometer, blir det svårt att göra eftersök. Det är en för lång sträcka.
Hur många viltolyckor, till exempel med råddjur som får frambenen avkörda och som sedan släpar sig från platsen mot en långsam död, vet ingen.
-Självklart finns det ett stort mörkertal bakom antalet rapporterade viltolyckor. Det är inte alla som känner till lagstiftningen, säger Conny Rosenlund.