"Här är lite lättare att sitta och snacka eftersom det är en mindre grupp. Jag går hit för att det är trevligt att komma ut och en bra avslutning på veckan", säger Johan Holmberg, här med dottern Elvira, 16 månader. Djurgårdströjan hade han på sig för att stötta Barncancerfondens manifestation "fotbollströjefredag".
Ett sorl av mansröster, barnskratt, joller och lite gråt möter den som besöker Gredelbykyrkan i Knivsta på fredagar. Här sitter pappor utspridda på golvet och i en soffgrupp, medan de flesta barnen leker på en stor matta.
Det är 15 år sedan som barnmorskan Lotta Wiström letade efter en lokal i Knivsta att starta pappakafé i. Gredelbykyrkans tidigare pastor Anders Jarl gillade idén så mycket att kyrkan blev medarrangör av verksamheten som fortfarande drivs ideellt i samma lokal.
I Knivsta går cirka 35 procent av föräldradagarna till pappor, jämfört med 30 procent i Sverige. Pappakaféet kan vara en bidragande orsak till att män i Knivsta tar ut mer föräldraledighet, säger Lotta Wiström, som jobbar på Sinnligt barnmorskemottagning.
– Ja, pappakaféer, pappagrupper och pappautbildningar har i undersökningar visat sig öka jämställdheten.
Dels tar de män som deltar i pappagrupper ut en större del av föräldraledigheten än andra, dels är det enligt undersökningar färre par som separerar efter att mannen har deltagit i en pappagrupp.
– Och hos de par som separerar har dessa pappor tagit en större del av vårdnaden, så ur ett barnperspektiv är det jätteviktigt. Grupperna har även en förebyggande effekt på våld i nära relation och man har sett en högre amningsfrekvens, säger Lotta Wiström.
Hur kan det här hänga ihop med pappagrupper?
– Det har nog att göra med att om föräldrarna har samma utgångspunkt och kunskapsbas så kan de stötta varandra när det blir problem.
Resultaten, tillsammans med att det är så kul att driva träffpunkten, har gjort att Lotta Wiström och nuvarande pastorn Rut Casserfelt fortsätter att ha öppet varje fredag.
– Ja, det känns väldigt meningsfullt och hela tiden hittar nya pappor hit.
Carl Midbeck, med sonen Frank, 6,5 månader, pratar med Lotta Wiström. "Det går inte att göra precis som mamman gör, utan som pappa måste jag hitta aktiviteter som fungerar för oss, samtidigt som vi exempelvis också försöker skapa gemensamma morgon- och kvällsrutiner i familjen", säger han.
Carl Midbeck, 30, är en av papporna. Han är här för första gången.
– Det är jättebra att få komma i väg och träffa andra, både för mig och Frank. Jag är inflyttad och har mina kompisar på annat håll, därför tänkte jag att det kunde vara kul att lära känna andra nyblivna pappor i Knivsta, säger Carl Midbeck som leker på golvet med sonen Frank 6,5 månader.
Flera av deltagarna har också varit på kommunens eller Svenska kyrkans öppna förskolor med sina barn.
– Öppna förskolan är också bra. Skillnaden är att det blir mycket snack om amning och förlossning, något som vi män inte kan relatera till. Samtidigt förstår jag att det är svinbra för mammorna att få bearbeta det de varit med om. Så vi har haft jättenytta av öppna förskolan också, säger Carl Midbeck.
"Eftersom Knivsta är en inflyttningsort där många har kompisar och släkt långt bort, så behövs nätverk där föräldrar och barn kan hitta varandra och umgås. Även öppna förskolorna fyller en jättefin funktion i Knivsta", säger Lotta Wiström.
En annan pappa säger att det är lätt att hamna i en isolerad ”bebisbubbla” när man går hemma och inte träffar andra vuxna på dagarna.
– Jag tycker det känns mer bekvämt att komma hit som pappa, det är mer avslappnat. På andra träffpunkter är det mer fokus på mammors utmaningar, säger han.
Att vara pappaledig har blivit alltmer accepterat, tycker Stefan Kjellström, som har två barn.
– Ja, det har det. Min chef tyckte att det var bra att jag skulle ta pappaledigt igen, att familjen är viktig, säger Stefan Kjellström som arbetar som solcellsmontör.
Han var hemma åtta månader med parets första barn och ska vara hemma lika länge med deras andra.
Stefan Kjellström med dottern Märta, 13 månader, i mitten och Ture, 3 år, i bakgrunden. Stefan har inte haft några problem med att få föräldraledigt, men är medveten om att det kan vara olika på olika arbetsplatser. "Det borde inte spela någon roll vad man jobbar med", säger han.
Trots att fler arbetsgivare blivit mer tillmötesgående finns ett gammalt tänk kvar hos många män, speciellt i mansdominerade branscher.
– Det var inga problem med min närmaste chef. Men det finns fortfarande många män som anser att de ska dra in mest pengar och att kvinnan är bäst på att fostra barn. Vi försöker dela så lika vi kan. Jag tror även det är viktigt att barnen får se båda gå till jobbet, säger Carl Midbeck, som arbetar som lokförare.
Förutom att prata, leka och ibland fika så har varje pappakafé ett tema.
– Vi samarbetar med studieförbundet Bilda och brukar exempelvis samtala en stund om barnsäkerhet, kost, jämställdhet, livspusslet, genus eller något annat ämne som kan vara aktuellt. Det här är vår höjdpunkt på veckan. Vi har väldigt roligt själva också, säger Rut Casserfelt, tidigare förskolepedagog och nuvarande pastor i Gredelbykyrkan.
"Jag tycker att det här är en bra plats att möta andra pappor på. Och barnen får träffa andra barn", säger Daniel Onyngo, med dottern Edna, 9 månader. För två år sedan flyttade han från Kenya till Sverige. Här pratar han med Lotta Wiström.
I slutet av mars var det jubileum med tårtkalas. Då kom både föräldralediga pappor samt personer som jobbat här eller besökt träffpunkten med sina barn tidigare år.
– Allt har rullat på bra under alla år, förutom under pandemin. Då fick vi träffas ute och sedan var det lite trögt att komma igång igen. Men nu hittar nya pappor hit, och det är nästan som vanligt igen, säger Lotta Wiström och Rut Casserfelt.