I somras började Mirjam Hopstadius, 42, sitt nya jobb i Knivsta. Innan intervjun startar passar hon på att i farten ta kontakt med en förbipasserande skolklass som ska till biblioteket. Ett gemensamt samtalsämne blir snart räddningsyrken och djur.
– Djur är verkligen något som är viktigt för många barn, så där hittade vi ett gemensamt intresse, säger Mirjam Hopstadius om varför hon på så kort tid lyckades få barnen att lyssna så intresserat på henne att de knappt ville gå därifrån.
Den nya kommunpolisen var under sin uppväxt ett så kallat maskrosbarn med dåliga uppväxtförhållanden. Hennes räddning blev kvarterspolisen Ulf i Västerort som såg till att hon blev placerad i fosterhem.
– Att Ulf hade sådana erfarenheter att han kunde upptäcka hur jag hade det hemma var viktigt, han är fortfarande min förebild. Det var tack vare honom jag blev polis, säger Mirjam Hopstadius.
I fosterhemmet fick hon sedan mat och husrum, men hade en egen ingång och fick klara sig på egen hand från elva års ålder. Det var under den tiden som hundar och hästar blev viktiga för henne.
– De gav mig stöd och ork att kämpa på i livet, säger Mirjam Hopstadius som efter grundskolan försörjde sig som städare.
Därefter blev hon väktare och när hon hade provat på allt i det yrket tog hon steget till polishögskolan.
– Jag har faktiskt städat åt Stefan Löfven på Industrifacket Metalls kontor. Men det var för länge sedan. Efter det har jag arbetat som väktare, polis och drivit eget företag.
Jobbet som väktare beskriver hon som ganska tufft för en då 18-årig tjej.
– Jag jobbade mycket nätter, åkte på larm ensam, glasade efter inbrott och var hundförare.
Efter polishögskolan arbetade Mirjam Hopstadius i Norrort, på Arlanda och i Umeå.
– Jag har fått ett så trevligt bemötande här i polisregion Mitt och i Knivsta kommun. Det är viktigt att trivas med kollegerna och att vara nära medborgarna. Jag vill ha dialoger och pratar gärna med förbipasserande för att kunna fånga upp vad medborgarna tycker.
Hundar och hästar är fortfarande viktiga för Mirjam Hopstadius så i Umeå hoppade hon av polisyrket och startade ett hundföretag, även det med syfte att göra skillnad för andra.
– Men nu stortrivs jag med mitt nya polisjobb. Jag tror att min bakgrund både från ett trasigt hem, från att jobba för en myndighet och från att vara egen företagare, är bra erfarenheter som jag känner att jag nu har stor nytta av i jobbet.
Som kommunpolis är hennes uppdrag att arbeta strategiskt. Med hjälp av sina kolleger på fältet, Knivstaborna och Knivsta kommun sammanställer hon aktuella lägesbilder i kommunen. Hon kartlägger och påverkar också hur trygghet ska kunna skapas på lång sikt.
Det sistnämnda kan exempelvis handla om hur kommande bostadsområden och gator ska planeras i Knivsta för att bli så trygga som möjligt.
– Jag kommer få löpande info från mina kolleger, medborgarna, kommunen och näringslivet där vi tillsammans får ihop en bild av vad vi ska satsa på i Knivsta.
Knivsta är i dag en lugn, men växande kommun med många ungdomar.
– Det svenska samhället i stort pekar mot att vi måste samarbeta mer. Det är inte läge att luta sig tillbaka, utan nu måste vi ”mota Olle i grind” och jobba aktivt i de brottsförebyggande frågorna, säger Mirjam Hopstadius som tror och hoppas att hon kommer få vara involverad i kommunens arbete för att tillsammans med invånarna arbeta brottsförebyggande.