Nekas skolskjuts – "Jag skjutsar två timmar om dagen"

Flera Knivstabarn på Kajanskolan i Uppsala har beviljats skolskjuts. Men 13-årige Vincent från samma kommun får inte åka med.

Varje dag sitter Jessica Moström från Östuna två timmar i bilen för att skjutsa och hämta Vincent. Familjen har ansökt om skolskjuts, men bara blivit beviljad ett busskort. Samtidigt går taxibilar till Kajanskolan från Knivsta varje dag.

Varje dag sitter Jessica Moström från Östuna två timmar i bilen för att skjutsa och hämta Vincent. Familjen har ansökt om skolskjuts, men bara blivit beviljad ett busskort. Samtidigt går taxibilar till Kajanskolan från Knivsta varje dag.

Foto: Maria Lindblom

Knivsta2021-12-03 13:00

Vincents föräldrar accepterade först att Knivsta kommun avslog deras ansökan om skolskjuts. Men när de i höstas fick veta att flera nya Knivstaelever beviljats skolskjuts gjorde de en ny ansökan.

– Kommunen svarade då att Vincent kan åka buss till skolan. Fast det fungerar inte för Vincent. Det är också för trafikfarligt för honom att korsa den hårt trafikerade väg 77 för att komma till bussen, säger Vincents mamma Jessica Moström.

Vincent har diagnoserna dyslexi och add/adhd. Därför har han svårt att snabbt byta buss, läsa skyltar och hålla reda på klockan.

undefined
Skoltaxibilarna står på rad utanför Kajans friskola på morgnarna för att släppa av elever.

– Det skulle bli två till fyra byten per resa om han ska åka buss från Östuna. Nästa år kanske han klarar detta, men han är inte riktigt där än, säger Jessica Moström.

Därför sitter hon nu cirka två timmar per dag i bilen för att skjutsa sin son fram och tillbaka till skolan. På grund av att detta kan Jessica inte längre arbeta heltid, utan jobbar i stället som timanställd på halvtid. 

undefined
Varje dag sitter Jessica Moström från Östuna två timmar i bilen för att skjutsa och hämta Vincent. Familjen har ansökt om skolskjuts, men bara blivit beviljad ett busskort. Samtidigt går taxibilar till Kajanskolan från Knivsta varje dag.

Bakgrunden till att Vincent började i Kajan friskola var att Knivsta kommun inte klarade att ge honom de resurser som krävdes. Han nådde inte målen och fick gå om en årskurs.

– Kommunen kunde inte säkerställa någon kontinuitet när det gällde personalen. Specialpedagogen försvann efter en sommar utan att ersättas av någon ny och så vidare.

Skulle ni ha varit kvar i Knivsta om det funnits mer resurser?

– Ja, då hade vi helst stannat kvar. Klassläraren var jättebra men klasserna är för stora. På Kajan är det bara 15 elever i varje grupp och undervisningen är anpassad till barn med NPF (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar), säger Jessica Moström.

undefined
Jessica och Vincent Moström bor i Östuna utanför Knivsta. Vincent har gått i sin nya skola i drygt ett år och trivs här. I Knivsta fanns inte resurser att hjälpa honom att klara skolan.

Hon poängterar att Vincent behöver gå i denna skola för att klara av sin skolgång.

– Vi bytte inte för att vi tycker att det är kul. Jag kan förstå att kommunen inte ger skolskjuts när man byter skola av andra skäl, men just nu har vi inget val, säger Jessica Moström.

Ann Ohlsson Ax, administrativ chef på Knivsta kommuns utbildningskontor svarar:

– Knivsta kommun kommenterar inte enskilda fall. Men den rutin som kommunen har är att vi gör individuella bedömningar. För att få underlag till bedömningen så samarbetar vi med elevhälsan och den skola där eleven har sin skolgång.

Utanför Kajans friskola anländer taxibil efter taxibil för att lämna av elever.

– Dåligt att inte jag också kan få åka med, tycker Vincent Moström.

Hans föräldrar har nu överklagat kommunens beslut.

Karta: Kajan Friskola
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!