Tidigt en morgon i somras hade Anna Hagberg precis svängt ut från hemmet på Noors säteri när hon såg fem stora vildsvin på åkern. Hon stannade bilen och filmade. Efter suggorna kom ett pärlband av griskultingar, minst tio stycken. Hon visar filmen i sin mobiltelefon.
– Veckan innan såg jag en jättestor galt. Det är läskigt, de är så stora. Förra året var de inte så närgångna som i år, då såg vi dem bara i äppellunden, säger Anna Hagberg.
Men hon är inte orolig, utom för att hunden ska råka illa ut.
I huset bredvid bor Elisabeth Ljungberg som är markägare i Noor. Hon har satt upp elstängsel åt sina hyresgäster, dubbla stängsel i noshöjd.
– Så att vildsvinen får en smäll på truten, säger hon.
En stor tomt på två hektar är helt inhägnad, liksom en tomt på några tusen kvadratmeter med flera hyresgäster.
– Det är bara åt mig själv som jag inte har satt upp stängsel, säger Elisabeth Ljungberg.
På Noor finns tillgång på vatten och skyddande granplanteringar. De har haft vildsvin även tidigare och de blir fler för varje år.
– I år har det fullständigt exploderat. Belysningen i en allé är sönderriven och förstörd så det är beckmökt. Alla proppar gick. Rackare, rackare, säger Elisabeth Ljungberg.
På fältet intill allén syns tre stora jordiga fläckar där vildsvinen bökat några veckor tidigare.
Elisabeth Ljungberg arrenderar ut mark åt ett jaktlag som jagar så mycket de kan, men enligt henne jagas det inte så mycket på gårdarna runtomkring Noor.
– Alla måste samarbeta. Men jakt är lite status och det är inte lika ballt att jaga vildsvin som älg, rådjur och hjort, säger hon.
Det håller inte Fredrik Hammarwall med om. Han är jaktledare på Noor.
– Däremot är vildsvinen svåra att komma åt. Man kan sitta ensam vid en åtel flera nätter utan att få skjuta något och det är inte kul, säger han.
Hans jaktlag har skjutit 20 vildsvin hittills i år. De jagar även på dagtid med hundar, så kallad drevjakt.
– Numera skjuter vi mer vildsvin än älgar, säger han.
Även de som bor på norra sidan Ledingevägen får besök av vildsvin i sina trädgårdar.
– Mot höst och vinter finns det fallfrukt. Och svinen är orädda, säger Fredrik Hammarwall.
Vad gör jaktlaget med de skjutna vildsvinen?
– Personlig konsumtion, svarar han.
Torsten Nilsson är ordförande i Jägareförbundet Uppsala län, dit jaktlag kan anmäla vad de skjutit. Enligt honom sticker Knivsta kommun inte ut i vildsvinsstatistiken.