Maria fick inte cellgiftsbehandling för sin hjärntumör

Cancersjuka Maria Andersson, 40, från Alsike har en hjärntumör. Men trots att hon remitterades till cellgiftsbehandling hörde sjukvården aldrig av sig och bokade in någon tid.

På grund av händelsen lever Maria Andersson idag under stark psykisk press. "Konsekvensen har blivit att jag inte har en aning om jag är döende eller hur tumören beter sig", säger hon.

På grund av händelsen lever Maria Andersson idag under stark psykisk press. "Konsekvensen har blivit att jag inte har en aning om jag är döende eller hur tumören beter sig", säger hon.

Foto: UNT/Läsarbild

Knivsta2020-08-09 20:00

Maria Andersson har en hjärntumör som kräver omfattande behandling med strålning och cellgifter. En onkolog på Akademiska sjukhuset remitterade henne till Skandionkliniken för strålbehandling i slutet av förra året.

– Under januari avslutades strålbehandlingen. Därefter var det sagt att jag efter en månad skulle bli kallad av onkolog för att påbörja cellgiftsbehandling. Efter cirka tre månader skulle jag även få göra magnetröntgen för att se resultatet av strålbehandlingen, säger Maria Andersson.

Men tiden gick utan att någon hörde av sig. 30 april gjorde Maria Andersson därför en anmälan till patientnämnden i region Uppsala.

– Jag fick ändå inget svar från Akademiska sjukhuset. 21 juli skickade jag därför även in en anmälan till inspektionen för vård och omsorg (IVO). IVO:s personal har hört av sig redan, men fortfarande är det ingen från Akademiska som har kontaktat mig.

För egen del har Maria Andersson gett upp hoppet om att få en komplett behandling genom sjukhuset. Istället har hon lagt ut cirka 100 000 kronor på alternativ behandling, utanför sjukvården.

– Jag vill att Akademiska gör något åt sin dåliga organisation, säger Maria Andersson. 

Genom nätforum för cancersjuka har hon förstått att vårdkedjan fungerar bättre för patienter från andra regioner som blir remitterade till Skandionkliniken.

Samtidigt har hon upplevt att det är stor skillnad mellan hur läkare bemöter patienterna på Ackis olika mottagningar.

– Jag har tidigare blivit opererad på neurokirurgen och där hade jag en mycket engagerad läkare. Men efter första läkarbesöket på onkologen kände både min man och jag oss illa till mods. Jag var bara en siffra på ett papper. Hur kan man annars förklara att ingen ens har ringt och kollat om jag lever? säger Maria Andersson.

Fredrik Lennmyr, tf chefläkare på Akademiska sjukhuset, svarar att han inte kan gå in på enskilda fall på grund av sekretessen.

– Jag har varit i kontakt med onkologmottagningen efter att ni ringde, men för att få reda exakt på vad som hänt krävs en mindre utredning. Det behövs även för att kunna yttra sig till IVO. Rent allmänt kan jag säga att när vi får kännedom om fall som det här så säkerställer vi att vården genomförs som den ska för den enskilde. Vi kontrollerar också att rutinerna på avdelningen fungerar som det är tänkt.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!