Margareta Pettersson, 98, är mycket besviken på att alla äldre på Estrids gård ska tvingas flytta. "Jag blir förvånad över hur fortroendevalda kan komma på en sådan dålig idé som att förtäta äldreboenden. Vi har inga utrymmen här som vi inte behöver." säger hon.
Margareta Pettersson, före detta sjuksköterska, är kritisk till kommunens beslut att förtäta äldreboenden för att få plats med 14 bostadsrum till. Under byggtiden ska de gamla flyttas till äldreboendet Villa Ängby.
För Margareta Petterssons del innebär beslutet att deras tv-rum försvinner och att samma personalstyrka får mer att göra.
– Det är ett hån mot oss när politikerna säger att de är rädda om oss ”gamla och sköra”, för det stämmer inte. Det är inte en ombyggnad vi behöver, utan vi behöver mer personal som kan sköta oss sista tiden vi lever. Tänk om personalen en stund kunde ges tid att sitta ned och prata med oss, säger Margareta Pettersson, som är svag i kroppen men mycket klar i huvudet.
Hon bävar för flytten.
– En flyttfirma ska komma in och riva i våra grejer och packa våra saker och kläder åt oss. Sedan ska vi flytta tillbaka igen. Man blir stum. Hur kan de tänka att vi som är så "sköra" ska orka med det här? I klartext blir det här en avstjälpningsplats där de kan bli av med oss. Det räcker nu! säger Margareta Pettersson.
Hon beskriver sina dagar som deprimerande, trots att personalen ”i stort är mycket bra”.
– Det finns ingen att prata med eftersom många av oss hör eller pratar dåligt. Och personalen måste ju i första hand ta hand om dem som behöver mycket omvårdnad.
Hon jämför med en period då boendet hade några tomma platser.
– Då fick personalen mer tid. Varje vecka hade vi sittgymnastik. Det var väldigt bra och trevligt. Vi hade också en rolig tipspromenad i korridoren. Men på senare tid har det varit ont om bra aktiviteter.
Estrids gård är ett av de äldreboenden som majoriteten av politikerna vill förtäta med fler platser.
I veckan höll den styrande majoriteten digitala informationsmöten om beslutet. Men Margareta Pettersson hade, liksom många anhöriga, önskat ett möte före beslutet.
– Om de brydde sig något om vad vi tycker skulle de ha haft mötet först, men de gör det här bara för att spara pengar, säger Margareta Pettersson med gråt i rösten.
Hon är ledsen över att deras gemensamma fikarum med soffa, fåtöljer och tv nu kommer att byggas bort.
– Att de som sitter i kommunhuset inte tänker på att de också ska bli gamla? Var har de tänkt att vi ska sitta? Vi kommer inte att få plats med fåtöljer. Det är inte så kul att sitta på obekväma stolar vid matbordet hela dagarna. Och ibland vill man kunna sitta med bara några personer, men det kommer inte bli så när vårt lilla rum försvinner.
Hon tycker att det är orättvist att beslutsfattarna gör så här.
– Vi har släpat och jobbat i hela våra liv, utan hjälp. Jag fattar inte hur människor som är skolade och begåvade kan bära sig åt så här mot sina medmänniskor. De tar ju ifrån oss allt nu, säger Margareta Pettersson som fortfarande ändå hoppas att beslutet ska rivas upp.
En av dem som var med på informationsmötet för anhöriga och boende var My Eriksson som har båda sina föräldrar på Estrids gård. Hon säger att beslutsfattarna uppmanade de anhöriga att inte "oroa sina anhöriga".
– Men jag kan inte säga åt mina föräldrar att sluta oroa sig. Jag förstår den stora oro min mamma känner över hur hon ska klara av tvångsevakueringen. Vi vet att flera av våra kära anhöriga tyvärr kommer att avlida innan den första flytten i september och andra kommer att avlida under tvångsevakueringen. Det är ovärdigt att deras sista tid blir så orolig och påfrestande, säger My Eriksson.