Jonatan Spjuths (MUF) genmäle i förra veckans Knivstabygden betonar mycket riktigt den inbyggda spänningen som finns mellan det marknadsliberala och det socialliberala inom begreppet liberalism.
Men varför skall skillnaden ”inte överdrivas”? Är det inte det en idékritisk diskussion skall gå ut på? I en akademisk eller intellektuell debatt uttrycker begreppen en strävan att tydliggöra vad som skiljer partier åt. En politisk debatt om begrepp blir däremot gärna en kamp om honnörsord.
Moderaternas förflyttning av sin ideologiska position från högerkant mot mitten av vårt ideologispektrum kan verka framgångsrik.
Men vad som händer är att utrymmet på högerkanten tas hand om av andra krafter. Och att underlaget för ”mittpartier” av gängse slag, Centerpartiet och Folkpartiet, får se sina väljarandelar krympa.
Här blir den moderata strategin tydlig: kan dessa inte profilera sig, kommer många allmänborgerliga väljare att lika gärna lägga sin röst på Moderaterna direkt. Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet förtjänar inget bättre ifall man accepterar den moderata björnkramen, och att ideologier bara är honnörsord vid högtidliga tillfällen som inte motsvaras av värderingar och förhållningssätt som har sitt egenvärde.
Det är därför jag i flera sammanhang hävdat att ”Allians”, att på förhand binda sig för samarbete oavsett valresultatet, är ett moderatprojekt, och att i denna marginaliseras (medvetet) småpartierna alltmer.
Man vill mena att all politiks syfte, vilket MUF-inlägget så väl belyser, bara är en fråga om förvaltning, låga skatter, och ’sunt förnuft’.
Jag finner det inte önskvärt att mittfältet av politiken domineras av moderater som av strategiska skäl vill dölja sina egna, utpräglat konservativt färgade marknadsliberala värderingar under en kappa lånad från andra partiers ideologier.
Dessa kan ha andra ideal och ambitioner beträffande såväl de stora omvärlds- och välfärdsfrågorna som hur politik med fördel bedrivs i Knivsta.
Jag representerar ett borgerligt parti. Gärna samverkan med likasinnade. Men ”gemensam valstuga” är i det läget inte kraftsamling. Det är småpartiers sista suck.