UNT har talat med alla partier om kommunens förskolor och skolor. Det visar sig att uppfattningen om storleken på grupperna skiljer sig åt kraftigt. M, C och V anser att arbetssätt med mera har större betydelse, medan övriga partier vill se färre antal barn per grupp.
– Grupperna är alldeles för stora. Knivsta har en toppnotering på 21 barn i förskolan, medan Skolverket uppger att det bör vara max 12–15 barn per grupp. Stordrift är inget vi ska ha i just förskolorna. Små barn behöver små gemenskaper för att kunna utvecklas emotionellt och kunskapsmässigt, säger Mimmi Westerlund (KD).
Hon får medhåll av Anna Koskela-Lundén (L).
– Barngrupperna i förskolan är alldeles för stora. Följden blir att förskolorna har svårt att uppfylla målen i läroplanen. Exempelvis har de mycket svårt att jobba med anknytning, eftersom grupperna har blivit större under den senaste mandatperioden.
Även S, SD, Knivsta.nu och MP vill att storleken på grupper och klasser minskar.
– Vi tycker att kommunen ska utgå från Skolverkets rekommendationer då man planerar grupper och klasser. Det behövs även mer satsningar för barn med särskilda behov. Otrivsel och oro i skolan hänger delvis ihop med den psykiska ohälsan som ökar. Det är ingen tvekan om att storleken på grupperna spelar väldigt stor roll för exempelvis barn som har svårt med koncentrationen, säger Peter Bergkvist (MP).
Mimmi Westerlund (KD) anser också att det behövs fler vuxna i grundskolan.
– Det behövs för att möta upp olika elevers behov, och skapa trygghet. Det är många elever som mår psykiskt dåligt. Att då ha färre vuxna som de kan vända sig till tror vi inte är bra. Det måste bli fler vuxna både i undervisningen och i andra delar.
Harriet Swanberg (S) säger att deras parti vill anställa fler legitimerade förskollärare och utjämna skillnaderna mellan skolorna i tätorten och på landsbygden.
– I dag är det lägre lärartäthet på landsbygden och svårare att få vikarier. Här skulle man kunna inrätta pooltjänster. Vi vill även satsa på förebyggande insatser med fältassistenter och meningsfulla fritidsaktivieteter, säger Harriet Swanberg som vill ha fler vuxna i skolan under lektioner och raster.
Matilda Hübinette (Knivsta.nu) säger att de vill ha fler förskollärare och lärare för att kunna minska gruppstorlekarna.
– Vi vill satsa mer resurser på kommunens kärnverksamheter. Särskilda undervisningsgrupper är viktigt. Det vill vi behålla. Allra största delen av vår budget går till skolan och förskolan.
SD vill också satsa på fler vuxna i skolorna.
– Det är viktigt att varje individ får det stöd som krävs för att klara skolan, att man fångar upp barnen i god tid och samarbetar med socialen. Vi måste ha fler vuxna i skolan och många färre barn per grupp i förskolorna, säger Monika Lövgren (SD).
V vill ha fler lärare och andra vuxna i skolorna, men håller inte med om att barngrupperna i förskolorna är för stora.
– Det beror på hur man gör under dagen. Kan man dela upp gruppen och ha aktiviteter i olika rum så fungerar det med större grupper. Därför är det svårt att sätta en siffra på antal barn per grupp. I skolorna tycker vi att det är jättebra om det finns särskilda undervisningsgrupper för barn med särskilda behov, säger Christer Johansson (V).
C tycker att gruppernas storlek är ett trubbigt mått.
– Ibland fungerar en större grupp utmärkt, ibland är en mindre grupp nödvändig. Anpassningar görs hela tiden för att undervisningen ska fungera bra. Vi föreslår att lärarnas tid och kompetens ska frigöras så att de verkligen får undervisa sina elever. Med ändrade arbetssätt, minskad administration och mindre stress blir det en bättre arbetsmiljö som kan få fler lärare kvar i yrket, och mer lugn i klassrummet, svarar Boo Östberg (C).
Utbildningsnämndens ordförande Bengt-Ivar Fransson (M):
– Det viktiga är inte att sätta en siffra på antalet barn per grupp, utan vilket arbetssätt som används. Det är också viktigt att berätta att 94 procent av alla föräldrar anser att Knivstas förskolor är bra eller mycket bra.
M tycker att tillsättandet av särskilda undervisningsgrupper på högstadiet var viktigt. I Knivsta är det en förhållandevis hög andel elever som får godkänt i alla ämnen i årskurs nio (79,9 procent).
– Framåt vill vi fokusera på att ha en högre andel utbildad personal. Målet med skolan är ju att eleverna ska lära sig så mycket som möjligt, anser Bengt-Ivar Fransson.