När de tre musikanterna som spelar bas tvärflöjt och piano börjar spela den välkända adventspsalmen Bereden väg för Herran vill Sigtunabygdens reporter sluta sina ögon, såsom några andra i församlingen. Snart sjunger Kristina Westas solo, och sen följer de andra medlemmarna i folkmelodivarianten av psalmen. Hela den fullsatta kyrkan är stilla, lyssnande.
Kören de lyssnar på bildades hösten 1920. Den har egentligen 15 medlemmar, men denna dag sjunger mer än det antalet på scen. Tidigare körmedlemmar har nämligen anslutit sig till adventskonserten.
Maj-Lis Morhed Hultvall, som lett kören i 23 år, berättar hur det känns ”att vara 90”:
– Det känns ansvarfullt, som en gåva vi har att vara rädda om. Att man ska tänka sig för både en eller två gånger innan man bara lägger ned, säger hon.
Kören bildades av en pastor i Missionsförsamlingen i Knivsta. På den tiden, tidigt 1900-tal, var det på modet att sjunga fyrstämmig körsång. Så den skara som startade kören i Knivsta ville hänga med i trenden. De åkte till Uppsala för att ”förkovra sig i sång för Hugo Sanner”, står det i en minneskrift. Hugo Sanner var musiker i Uppsala Missionskyrka och gjorde en del körmusik.
Medlemmarna kom då från olika samhällskikt. Missionsförsamlingar var tidigt demokratiskt styrda, så alla goda sångare fick vara med i kören, enligt Maj-Lis. Hotellägaren, hotellets chaufför, köpmännen och dess anställda sjöng sida vid sida.
Letts av kvinnor
Efter pastorn som startade kören har den mestadels letts av kvinnor under alla dessa år. På frågan varför det har blivit så svarar Maj-Lis så här:
– Vi är en kör som inte leds av proffs. Den ende som var musikutbildad på högskola var en man som slutade leda kören på grund av flytt på 1940-talet. Drivkraften vid ledarbyte har varit körens överlevnad. Tillfrågad ledare måste vara en person som vågar och inte är rädd för att göra bort sig. Män är kanske mer skämmiga än kvinnor. Kvinnor känner ofta större ansvar och har känslor med i sina val. ”Nu har vi ingen körledare, nu får jag ställa upp när de frågar annars dör kören”.
Efter påtaget uppdrag genomgick kvinnorna utbildningar i körledning.
Et annat viktigt överlevnadsknep är regelbundenhet, säger hon. Helst övningar varje vecka större delen av året, en bra stämning i kören, och mysiga fikapauser.
– Körledare brukar tycka att det är lite jobbigt med långa fikapauser, för det finns behov av att öva, men den typen av gemenskap är också viktig.
Regelbundenhet har gjort att många medlemmar har stannat ganska länge – flera i sisådär 15–25 år.