Knivstapräst stöd i Phuket
Knivstaprästen Per-Anders Josenby befinner sig i Phuket för att lyssna, prata och ta hand om jättevågens offer. Som präst är han van att lämna dödsbud, men situationen i Thailand är stundtals nästan för svår att uthärda.
Han känner hur viktigt det är att få tid att själv fundera, att känna om man behöver sörja och gråta efter allt man hört. Men så möter man åter människor i chock, förtvivlan, ilska, och arbetet börjar åter.
Väldigt organiserat
Per-Anders Josenby åkte till Thailand från Arlanda 19.20 i tisdags kväll, tillsammans med andra svenska präster. På väg från Phukets flygplats till Phuket town var det fortfarande svårt att tro att det var här katastrofen inträffat, berättar han.
Sedan började grupperna av människor tätna, skadade, chockade människor. Sorgen vilade över Phuket.
Ändå är allt väldigt organiserat, tycker Per-Anders Josenby. Mängder av frivilliga hjälper till med mat, att knappa in uppgifter i datorerna, att dela ut våtservetter.
Märkbart färre kvar
Prästerna på plats försöker att vandra runt och finnas tillgängliga, ibland söka upp dem som tycks vara sämst däran psykiskt.
— Många är väldigt glada när vi kommer fram. De har kommit så långt att de nu vill berätta. Och då lyssnar vi.
Per-Anders Josenby vet inte hur många människor som fortfarande befinner sig i Phuket. Men han upplever det som att väldigt många flugits ut, och att det nu är märkbart färre personer kvar.
Själv vet han inte hur länge han kommer att stanna. Kanske kommer han hem nästa vecka.
Så jobbar vi med nyheter