Samhällskritik. Diktaren Nawid Akhgar har bott i Sverige sedan 1970-talet. Han kom hit genom att han fick studera statsvetenskap vid Lunds universitet. Innan dess publicerade han poesi och artiklar i tidningar. Hans dikter kritiserade förhållandena i hemlandet Iran, och kritiken förstärktes genom åren. Att han skrev om hemlandet från Sverige gjorde honom modigare. Men senare kom dödsdomen utfärdad av Irans högste ledare, ayatollah Ruhollah Khomeini och det iranska utrikesdepartementet mot kritiska författare på 1980-talet.
– Mina romaner, noveller och diktsamlingar, som analyserade det sociala och kulturella förhållandena i landet betraktades som ”smakliga maträtter för imperialism”, säger Nawid Akhgar.
Få invandrare
Turligt för honom så fick han arbetstillstånd och uppehållstillstånd i Sverige efter studierna på universitetet.
– Då var Sveriges befolkning mindre, och det fanns inte så många invandrare. Kanske var det därför det gick lätt för mig att få stanna kvar, säger han.
Han berättar att på den tiden var yttrandefrihetsorganisationen Pen inte lika aktiv som i dag. Pen är en världsomfattande förening för skribenter som främjar intellektuellt utbyte och kämpar för yttrandefriheten.
– Pen-klubben nöjde sig med att träffa författare i fängelser eller skickade dem vykort med snälla ord. Men från 1980-talet skedde det en våg av islamiska terrorhandlingar runt om i värden särskilt mot oliktänkande. Efter att många författare dödats eller torterats, och efter att Salman Rushdie, skapare av Satansverserna, och Taslima Nasrin, som blev känd för sitt arbete för jämställdhet i Bangladesh, fick sitt dödshot jobbade Pen annorlunda.