Den första juli reste Klara Dacke, tillsammans med tre andra svenska elvaåringar och en ledare, till ett läger i kanadensiska Vancouver. Lägret arrangerades av organisationen CISV som arbetar för världsfred och demokrati och i barnbyn fanns 48 elvaåringar från hela världen samlade.
-Jag träffade massor med nya kompisar, lärde mig nya saker och kunde lära ut saker till andra. Från början var det vissa som trodde att Sverige har igloor, isbjörnar och pingviner, berättar Klara.
Klaras mamma Malin berättar att de kom i kontakt med organisationen CISV för ungefär ett år sedan då det hölls ett läger i närheten av deras hem. Familjen Dacke var då värdar för tre elvaåringar från USA, Kanada och Danmark som skulle få chansen att se hur vi lever i Sverige. Detta inspirerade de äldsta barnen i familjen Dacke att göra något liknande själva.
-Det är ett annat sätt att träffa nya vänner än i skolan eller inom idrott och tävlande. Många undrar hur vi kan släppa iväg vår elvaåring ensam ut i världen, vi säger bara hur kan föräldrar inte göra det? Det är ju en enorm upplevelse, säger Malin Dacke.
-Först trodde jag att jag skulle längta hem jättemycket, men de sista dagarna av lägret ville man bara stanna kvar. Men när alla kompisar från andra länder hade åkt så var det ingen mening med att stanna, säger Klara.
I en månad har Klara Dacke varit borta hemifrån och under resan har hon upplevt mycket. De fick bo en period hos en kanadensisk värd, hade snöbollskrig på Mount Grouse, badade och provade på att spela lacrosse. På själva lägret fick de ägna sig åt en hel del aktiviteter och övningar som främjade gott samarbete eller uppmärksammade barnen på hur man hanterar konflikter och problem.
Klara berättar bland annat att barnen fick i uppgift att i grupper bygga en stad i papper som sedan skulle bedömas av ledarna. Sedan gick alla ledare runt och meddelade barnen att en annan grupp hade förstört deras och alla andras städer så att det bara fanns en kvar att bedöma. Klaras grupp förstörde då den stad som gruppen som påstods ha förstört deras stad hade byggt. Det här var dock en övning där ledarna ville simulera hur människor agerar i krig.
-Ingen grupp hade förstört någons från början, men till slut var det bara en som inte hade förstörts. Jag lärde mig att man inte ska tro på allt som andra säger och att man inte behöver förstöra för någon annan bara för att de har förstört för oss, säger Klara.
Under vistelsen i Kanada hände något som påverkade stora delar av världen. Lägret nåddes av nyheten om massmordet på norska Utöya och trots att man vanligtvis inte brukar diskutera nyheter på dessa läger valde man att göra ett undantag i det här fallet. Klara berättar att man efter lunch varje dag brukade träffas i sina respektive delegationer, alltså tillsammans med de andra från sitt hemland, där man kunde prata på sitt modersmål och diskutera vad som helst. Efter attackerna i Norge hade den svenska och den norska delegationen möte ihop och ledarna berättade vad som hade inträffat.
-Vi pratade ganska länge om det där och lite jobbigt var det. Det kändes konstigt att det var just på ett läger för ungdomar som det hade hänt, säger Klara.
-Jag tänkte aldrig att det skulle finnas någon hotbild mot de lägren. Vi tyckte att det kändes helt rätt att både Klara och Jerker (12-åriga sonen som var på ett liknande läger i Milano) var aktiva i en organisation som arbetar för freden i världen, säger mamma Malin.
Klara säger att hon har haft väldigt kul under lägret och att hon ska försöka hålla kontakten med sina vänner från Mexiko, Frankrike och Norge med hjälp av Skype och Facebook. Allt var dock inte bra under vistelsen enligt Klara.
-Det var samma mat för ofta, det var det sämsta. Det var aldrig potatis eller fisk, mjölken var vattnig och jag fick inte dricka te på en månad, säger hon.
Både Klara och storebror Jerker vill gärna åka på fler liknande läger och hoppas att en dag få bli juniorledare. Något som mamma Malin är stolt över.
-Tanken är ju att de börjar när de är elva år och sedan fortsätter hela livet, säger hon.