När alla har fått sin glögg sänks belysningen i stora samlingssalen. Surret tystnar. In skrider ett litet luciatåg med ljuskrona och lingonkransar i håret. Det är vanlig skoldag, så de är bara fem sångare ur kyrkans barnkör, men de lyckas skapa julstämning ändå.
När ljuset tänds återupptas samtalen direkt, men avbryts igen när ordföranden Gerd Persson informerar om anmälan till SPF-seniorernas frågesportstävling Hjärnkoll.
– Det är bra om man kan olika saker i laget, påpekar hon.
Det flaggas också för kommande teaterföreställningar och påminns om sista anmälningsdag för en resa till Albanien. Sedan dukas gröten fram. Lena Thelander kommer bärande på ett stort fat med skinksmörgåsar. Hon jobbar i köket den här dagen och har gjort bordsdekorationerna, ett 30-tal små röda samurajhattar.
– De är origami, jag är road av det, säger hon.
Hon tycker att julfesten är en trevlig tradition och berättar att det alltid kommer många gäster.
Eva Dahlberg förser sig av gröten, men avslöjar att hon inte gillar gröt. Hon hämtar åt en vän i rullstol.
– Men jag ska äta pepparkakor så att jag blir snäll, skojar hon.
Vid ett av borden sitter Jan-Eric Jonsgården, ordförande i Lions Club Knivsta. Han berättar att Lions ska sälja julgranar. Det väcker ett barndomsminne hos Hans Stigzelius, pensionerad präst.
– När jag var barn knyckte pappa och jag granar, säger han och skrattar.
Han tillägger att man ju kan fråga markägaren först.
En annan runt bordet, Sven Hedenskog, har varit kyrkvärd i S:ta Birgittakyrkan och sjunger i kyrkokören. Han tycker det är trevligt att vara pensionär i Knivsta.
– Det finns mycket verksamhet här. Generellt är pensionärer i dag väldigt aktiva, säger han.
Hans Stigzelius inflikar att det sker en identitetsförskjutning när man går i pension.
– Man får en ny identitet, men man har alla åldrar i sig, nästan som en lök, säger han.
Kristina Jonsgården sjunger både i SPF-kören och i S:ta Birgittakören. I många år jobbade hon som distriktssköterska i Knivsta. Nu hjälper hon till med samtalsgrupper för ensamma och äldre på Lyckträffen.
– Många känner mig och känner sig trygga med mig, säger hon.
En del tycker att det är dags att runda av. Det får Hans Stigzelius upp på fötter. Hans stora uppgift den här dagen är att vara lottdragare. Efter det åker alla hem, lite mättare och gladare än innan.