Inga badvakter vid länets badplatser
Det arbetar ingen strandvakt vid Särstabadet i Knivsta där en femårig pojke drunknade på tisdagen. Likadant ser det ut vid samtliga kommunala friluftsbad i länet - och i nästan hela landet.
Enligt honom handlar det om prioriteringar.
- Om vi behöver ompröva detta får vi ta upp till diskussion efter semestrarna. Det är ruskigt när något sådant här händer. Men det är inte säkert att en badvakt hade kunnat förhindra olyckan. Jag har själv barn och barnbarn och vet att det inte krävs mer än någon sekunds ouppmärksamhet.
Knivsta kommun är inte ensam om att inte anlita badvakter vid friluftsbaden. Det ser likadant ut i samtliga av länets kommuner. I exempelvis Sigtuna kommun fanns badvakter fram tills slutet av1980-talet med de försvann när kraven på besparingar växte. Vid de kommunala bassängbaden utomhus finns badvakter i Tierp, Örbyhus och Uppsala men inte i Alunda och Fjärdhundra.
Läget vid friluftsbaden är detsamma även i resten av landet.
-Det finns över huvud taget ingen strandvaktskultur i Sverige. Vi utbildar folk men det finns ingen som ger dem jobb, säger Håkan Isaksson på svenska livräddningssällskapet.
Vid endast två badplatser, i Tylösand utanför Halmstad och vid Tofta på Gotland, betalar kommunen för strandvakter. Vid ytterligare fyra bad driver svenska livräddningssällskapet ett pilotprojekt tillsammans med ett företag. Badvakterna finansieras med de pengar som företaget får in genom att erbjuda säkerhetsskåp där badgästerna kan förvara sina värdesaker.
-Men en förutsättning för att det ska gå ihop är att det är en stor strand med hyfsat många besökare, säger Håkan Isaksson, som hoppas att systemet i framtiden ska fungera på fler platser.
Enligt såväl Svenska livräddningssällskapets Håkan Isaksson som Ants Wirman på Sveriges kommuner och landsting är rättsläget när det gäller kommunernas ansvar för friluftsbaden osäkert. I praktiken är det upp till de enskilda kommunerna att bestämma vilka säkerhetsåtgärder man vidtar. I höst går Svenska livräddningssällskapet i samarbete med Statens räddningsverk ut med ett antal allmänna råd om vattensäkerhet.
-Men det handlar om rådgivning och är inget som kommunerna måste rätta sig efter. Att råden följs är inget man som besökare kan räkna med, säger Håkan Isaksson.
Att badvakter skulle finnas vid alla landets friluftsbad är inte ett mål som han tror är realistiskt. Däremot bör bryggor och badstegar kontrolleras så att de är säkra. Stenar och vattendjup bör märkas ut och det ska finnas åtminstone en livboj som ses efter med jämna mellanrum.
-Vi skulle också gärna se att det vid entrén till ett bad finns en lista på enkla anvisningar om vad de som badar ska tänka på när det gäller säkerheten, säger Håkan Isaksson.
FAKTA/Drunkningsolyckor
Drunkning är den näst vanligaste dödsorsaken bland barn i Sverige. Vanligast är trafikolyckor.
Senast i början av juli i år drunknade en sexårig pojke vid ett friluftsbad i Älvsjö söder om Stockholm.
Under fjolåret omkom tio personer under 19 år i drunkningsolyckor. Tre av dem drunknade under sommarmånaderna i samband med bad.
Antalet drunkningsolyckor med barn och ungdomar har minskat under de senaste decennierna. På 70-talet drunknade i snitt 33 barn och ungdomar per år. Under 90-talet var genomsnittet 12 per år.
Under förra året omkom 119 personer i drunkningsolyckor i Sverige. Bland de olyckor där händelseförloppet kunnat fastställas är bad- och fritidsbåtsolyckor vanligast. Drygt hälften av dem som drunknade var över 50 år. Mer än åtta av tio var män.
Källa: Svenska livräddningssällskapet
Så jobbar vi med nyheter