Jonas Dahlgren står och gräddar våfflor i en rasande fart. Ett par gånger i månaden blir det våfflor till lunch.
– Det är smidigt, gott och mättande, konstaterar han.
Hans lilla etta ligger i ett sprillans nybyggt hus på Trunstavägen i Knivsta. Två av husen runt innergården är fortfarande en byggarbetsplats.
Jonas Dahlgren köpte lägenheten i väntan på att hans fjärde hus ska bli färdigt. Den här gången tänker han verkligen bo där, men det säger han varje gång. Sitt senaste hus hann han inte ens flytta in i förrän han sålde det.
– Grejen är att när jag får ett bud måste jag ta ställning till det, förklarar han.
Första huset lät han bygga på Åsgatan i Nya Alsike. Där stannade han i flera år tills han och hans exfru skilde sig 2012.
– Där trivdes jag jättebra med grannarna och jag hade gärna bott kvar, men hade inte råd att köpa ut min fru. Men man får inte stå och deppa ihop i något hörn. Man får vända motgångar till medgångar, det är så jag jobbar, säger han.
Så han lät bygga ett nytt hus, på Dammgatan. Där hann han bara bo ett par månader. Utan att efterfråga det fick han ett bud.
– Då tänkte jag att det var lika bra att sälja eftersom jag tjänade 750 000 kronor och tycker det är kul att bygga, säger han.
Det tredje huset byggde han också i Nya Alsike, på Mogatan. Där hann han inte ens flytta in.
– Jag tänkte faktiskt bo där, men då kom en man och frågade om han fick köpa det. Jag känner hans mamma som har jobbat på bank, så jag tänkte att då är han likvid. Den gången gjorde jag en rejäl vinst, över en miljon, berättar han.
Nu har tomtpriserna gått upp så mycket i Knivsta att han köpt en tomt i Heby i stället, i Horrsta.
– Jag älskar Nya Alsike och vill helst bo där, men det här kommer att bli bra, säger han.
Han pekar på ritningen som hänger under loftsängen. Alla tavlorna i lägenheten är inramade husritningar.
Jonas Dahlgren arbetar på Knivsta Golv & Byggnads AB. Han kallar sig för grovarbetare.
– Jag städar, spikar, slipar, målar, oljar. Jag är allt-i-allo och hantlangare, säger han.
Hans arbetsgivare ska bygga huset i Heby. Det innebär att Jonas Dahlgren på arbetstid kan hålla ett öga på hur arbetet fortskrider.
Han verkar ha hur mycket energi som helst. Om han har bestämt sig för att genomföra något så gör han det. Bland annat har han skrivit tre böcker, utgivna på eget förlag. Den första handlar om hur det är att ha adhd och aspergers syndrom, något han föreläser om också. De andra två är handböcker, en för stödpersoner och en om privatekonomi.
Adhd:n märks kanske mest på tempot och bristen på tålamod.
– För mig är adhd inget problem. I lumpen lärde jag mig att vara alert och inte såsa. Lumpen och byggjobbet är det bästa jag gjort, säger han.
Hur märks det att du har Aspergers syndrom då?
– Jag skriver mycket brev, det är lite aspergers. Och om jag missar ett tåg eller om någon tränger sig före i kön blir jag irriterad. Fördelen är att jag är noggrann och lojal. Jag passar tider, har rättvisepatos och framförhållning, svarar han.
Julkorten gör han till exempel i ordning redan i juli. Då slipper han stå i kö för att köpa frimärken och hinner kolla upp adressen om någon har flyttat.
– Det låter stolligt för en som inte har aspergers, säger han.
Nu ser han med spänning fram emot att hans nya hus ska bli färdigt. Den här gången tänker han bo i det.