Doris sitter tätt intill Felicia på bänken i solen. På Felicias svarta tröja står det "yesterday" och "tomorrow". Båda orden är överstrukna. Mitt emellan dem står det "NOW". Hon försöker leva i nuet, men hamnar lätt i att älta det som varit och oroa sig för framtiden. Ångestbubblan är svår att komma ur.
– Men när jag träffar Doris, ser hennes ögon och känner doften av pälsen, då är jag i nuet. Den känslan tar jag med mig när jag går härifrån, säger Felicia.
En gång i veckan kommer hon till Stegen, en mötesplats för vuxna med psykisk ohälsa. Det första hon säger när hon dyker upp den här förmiddagen är att det inte är någon bra dag. Hon har fått ett jobbigt besked.
Doris känner direkt när hon mår dåligt.
– Hon är mer lekfull när jag mår bra. Det är coolt. Det har jag inte upplevt med en hund förut. Min egen hund vill mer busa och ha godis, säger hon.
23-åriga Felicia har mått dåligt länge. Sedan hon var elva år har hon haft anorexia. Nu hetsäter hon ibland också.
– Jag har varit på sjukhus till och från sedan jag var 14 år. Jag har haft mycket ångest, även över småsaker, berättar hon.
Prestationskraven hon ställde på sig själv bara stegrades. I ettan på gymnasiet brakade hon igenom.
– Jag åt inte, pluggade dygnet runt och kraschade. Nu försöker jag hitta balansen, säger hon.
Med Doris är det kravlöst.
– Hon håller inte på och frågar hur jag mår och varför jag ser ledsen ut. Doris bara är där. Det är skönt att slippa förklara och prata, säger Felicia.
Jennie Westman arbetar som aktivitetshandledare på Stegen. Hon berättar att Doris även hjälper en hemmasittande ungdom och en person med social fobi. Jennie arbetade på Skyways huvudkontor på Arlanda när hon såg ett tv-program om en vårdhund och bestämde sig för att sadla om.
– Efter en månad hade jag köpt Doris. Sedan startade jag eget företag och utbildade oss, berättar hon.
Sedan vänder hon sig till hunden och säger:
– Det var impulsivt, men så rätt det blev Doris.
Doris gör gott hemma också. Jennie Westmans dotter har funktionsnedsättningar.
– Min dotter ligger bredvid på golvet eller i sängen och klappar Doris, som ger henne närhet och är mån om att hon ska känna sig trygg.
Doris kan flera konster, till exempel spela "fia med knuff" genom att putta ner tornet av tärningar.
– Vi var i samma lag och då förlorade vi. Sedan, när jag inte var det, vann hon hela tiden och jag förlorade, säger Felicia och skrattar.
Doris är noga med att hälsa på alla som kommer till Stegen. Alla får en liten stund med henne. Men hon känner av vilka som behöver henne mest och när Felicia är där vet hon att det är henne hon ska prioritera. Ibland lägger hon sig och sover en stund.
– Då snarkar hon och drömmer så att det rycker i tassarna, berättar Felicia.
Hon känner att hon är vid ett vägskäl nu där hon börjat gå den friska vägen. Men hon vet att det kommer motgångar och säger att hon måste kämpa. Sedan ett par månader arbetar hon två dagar i veckan på en Ica-affär och verkar glad för det.
– Efter två månader har de börjat skoja med mig, säger hon.
Felicia tänker läsa in gymnasiebetygen på Komvux så småningom. Om hon skaffar en ny egen hund framöver ska den vara en border collie, som Doris. Den vill hon utbilda till vårdhund.
– Jag vill jobba med människor inom vården, som sjuksyrra på psyket eller som Jennie.