En höstsolig dag i oktober klättrar syskonen Tea och Noel Wetterbom runt i en nerfallen, torr ek. Åt ena hållet syns Fredrikslunds gård, åt andra hållet Mälaren och ekhagen med uppåt 400 år gamla träd.
– Det här är vårt favoritställe. Det är alltid det som blir förslaget när man frågar vart vi ska åka, berättar mamma Anna Wetterbom.
– Jag gillar att det är fin utsikt. Och det är kul att vara här när det är is, då kan man gå runt på den. Det brukar sluta med att någon får vatten i sin stövel, utvecklar Tea Wetterbom.
Från Krusenbergs gräns mot Fredrikslund till Flottsund ligger naturreservatet Kungshamn-Morga, ett varierat herrgårdslandskap med hagar, lövträd och barrskog. Det ägs och tas om hand av stiftelsen friherre Carl Cederströms minne, grundad 1941 av Carls dotter Anna.
Förvaltare är i dag Agneta och Gustaf Olsson. På Fredrikslund, där de också bor, odlar de jordgubbar, sparris och färskpotatis. I sekelskiftesherrgårdens salong hänger flera porträtt av medlemmar i familjen Cederström.
– Det är klart att man undrar vad de skulle tycka om de såg gården nu. Ibland tittar jag på Anna Cederströms porträtt och undrar om hon är nöjd, säger Agneta Olsson.
Morga fornborg, med slående utsikt över Mälaren, visar att människor har bott i området ”så länge det har gått att bo här”, som Agneta Olsson säger.
Fram till 1892 hörde Krusenberg, Fredrikslund och Kungshamn ännu ihop under samma ägare. Vid ett arvsskifte delades gårdarna upp och 1878 föddes Anna Cederström på Fredrikslund.
Lämnade storstaden
Som barn flyttade hon med sina föräldrar och sin syster till Östermalm, växte upp i aristokratin, studerade och blev introducerad vid hovet.
Men Anna Cederström längtade tillbaka till träden och lugnet på Kungshamn och Fredrikslund.
När Agneta och Gustaf Olsson flyttade in bodde fortfarande människor på Fredrikslund som kunde berätta om gårdens historia. Det händer också att folk kommer och berättar om när deras far- och morföräldrar bodde eller jobbade där.
– Bertil Jakobsson, som var gammal trädgårdsmästare, bodde här då och hans släkt hade varit torpare i många generationer. Han kände fröknarna och berättade ganska mycket, säger Agneta Olsson.
Då tog hon ner flaggan
Av dem, och av Lars Ridderstedts bok från 1992, har hon förstått att de som Anna Cederström gillade hade en vän för livet. Personer hon inte tyckte om gjorde sig icke besvär.
Så samtidigt som Anna Cederström tyckte att ”folk, det är det värsta vi har här på Kungshamn” tog hon sig an finska krigsbarn och lät Wasakåren bygga scoutstuga vid Djupviken.
Och när Sverige efter andra världskriget lämnade ut 167 balter till Sovjetunionen rök flaggstången på Kungshamn där Anna Cederström då bott sedan 1926.
– Hon menade att aldrig ska svenska flaggan vaja här mer, berättar Pirjo Hamilton som tillsammans med maken Rolf och hunden Pekka nu bor på Kungshamn.
Inne i matsalen i den lilla 1700-talsherrgården syns Ekoln genom tjocka, handgjorda fönster.
Golvet, gjort av tegel, lät Anna Cederström bygga när hon flyttade hit. Scouter och andra skulle kunna klampa rätt in även om stövlarna var både snöiga och leriga, ansåg hon.
Med Pekka i spetsen tar Rolf Hamilton med mig för att visa Anna Cederströms grav. Hon sökte tillstånd hos ärkebiskopen att få begravas ute i naturen.
Efter ett hundratal meter längs en knappt upptrampad stig ligger en natursten i en skreva, med en liten inskription: ”Anna Cederström 1878–1965”.