När Karin Schilling Görlings barn var små på 80-talet lekte de kurragömma och åkte pulka på Högåsen, en skogsbeklädd kulle i centrala Knivsta. Sedan växte området igen och blev nästan ogenomträngligt. När barnbarnen kom gick det inte längre att leka där.
– De försökte, men stack sig på slånbuskar, säger Karin Schilling Görling, pensionerad landskapsarkitekt.
Hon såg att kommunen i sina planer för Knivstas framtid betonade vikten av grönområden.
– Då sa det pling i huvudet, säger hon.
Hon skickade in ett medborgarförslag om att restaurera Högåsen, ett område på 1,5 hektar i Gredelbyområdet i centrala Knivsta. Där beskrev hon vilket eldorado kullen varit för barnen förr.
Politikerna nappade. Samhällsutvecklingsnämnden klubbade igenom förslaget i augusti 2018 och avsatte drygt 100 000 kronor för restaureringen.
Nu har två parkarbetare röjt sly i över en månad. En av dem, Simon Myrberg, berättar på telefon att det har varit ett hårt och enformigt arbete. Han har lite ont i axlarna nu, men låter nöjd.
– Förr såg man knappt tio meter, nu ser man långt, säger han.
I torsdags, 25 april, blev de klara och nu återstår bara att rensa upp det sista.
Karin Schilling Görling kopplar sin svarta pudel Pigge och så beger vi oss upp på höjden. Ek och hassel har bevarats, liksom ett antal högväxta tallar och granar som sträcker sig mot himlen. På marken ligger några döda träd. Här finns svackor och mossbeväxta stenbumlingar, vitsippor och myrstackar. Runt en tall pågår redan ett kojbygge. Högåsen är stor nog för att vara spännande och liten nog för att inte gå vilse.
– Det är så nära. Mammor och pappor hinner följa med upp. Och det ligger ett dagis tvärsöver vägen. Ska de till Gredelby hagar tar det ett par timmar. Det bor även en del äldre här som kan ha glädje av backen, säger Karin Schilling Görling.
Hon är glatt överraskad över hur mycket kommunen har röjt. Det blev över förväntan.
– De har rensat ut fint. Nu ser man berghällarna, säger hon.
Hon visar var hennes barn brukade åka pulka.
– Tänk dig att det här var totalt igenväxt!
Vi går ända upp till högsta punkten.
– Det är kul att se på världen uppifrån. Härifrån kan barnen smyga på dem som går där nere, säger Karin Schilling Görling.
Borde man inte kalla det här för Karins kulle nu?
– Ha ha, en väninna skojade också om det. Nej det här är Hasselbacken eller Högåsen, svarar hon.