"Det enda som ger mig kraft är att fokusera på det jag har kvar och allt jag har att vara tacksam över", säger Margareta Lundberg.
Strax efter klockan elva en kväll i maj kom ett larm om brand i Knivsta. I huset bodde Margaret Lundberg. Morgonen efter fanns bara murstocken kvar.
Margareta Lundberg hade gått och lagt sig för kvällen. En stickande känsla i ögonen och konstig lukt fick henne att reagera. När hon klev upp såg hon att badrummet var rökfyllt. Var röken kom från inne i badrummet gick inte att se, eftersom röken var så tjock.
– Jag tog en handduk för ansiktet och öppnade fönstret. Det var väl det dummaste man kunde göra, men när man inte vet var röken kommer från måste man göra någonting för att få en överblick, säger hon.
Röken kom från torktumlaren, som var avslagen.
– Jag tog telefonen, ringde 112 och sa "Nu får ni skynda hit för nu börjar det snart brinna i min torktumlare”. Och det gjorde det, mitt framför mina ögon medan jag hade 112 i luren.
Elden spred sig från torktumlaren till resten av huset. Innan natten var slut hade huset brunnit ner till grunden. Margareta Lundberg hade bott i huset i nästan 34 år, och bodde där med sina två katter och sin hund.
– Det otäckaste var att när brandbilarna kom sa jag “jag hittar inte min hund. Ni måste kolla så hon inte är där inne". Men det var hon.
Hunden Zazza räddades av rökdykare, och katterna var redan ute. Få ägodelar klarade sig i branden.
– Brandmännen lyckades rädda mer än jag någonsin kunnat drömma om men det är fortfarande en bråkdel av det jag har förlorat.
När brandkåren kom hade hunden Zazza ännu inte synts till.
Tillfälligt boende löstes snabbt. Senaste tiden har spenderats i bröllopssviten som tillhör Ekhamns gård i Knivsta med hjälp av vännerna Annie och Mikael Bengtsson.
– Annie är en av mina bästa vänner, de har varit till otrolig hjälp.
Trots traumat att se sitt hus brinna ner har Margareta Lundberg hållit sig positiv.
– Många undrar hur jag kan vara så lugn och positiv. Jag har en så otroligt stark övertygelse att det kommer något gott ur det här. Vad hjälper det om jag bara grottar ner mig?
Margareta Lundberg knackade på hos vännerna Christine och Ingemar mitt i natten när huset brunnit ner, och fick sova hos dem.
Efter omständigheterna mår hon bra, men är väldigt trött.
– Jag har valt att leva vidare, inte bara överleva. Men det tar mycket på krafterna, med allt som ska fixas, bland annat försäkringsmässigt.
I början av juli flyttar hon vidare till ett hus hon blev erbjuden av hjälpsamma främlingar via sociala medier.
– Där får jag bo tills huset är återuppbyggt. Det kan ta kanske två år. Allt under det är bara en bonus.