Historiska. Freja Thörn, Meja Malmesjö, Flora Myrälf, Sydney Pettersson och Ebba Danielsson skriver i tidskapseln om att de gillar att spela fotboll, rida, dansa, fäktas med mera. I framtiden tror de att det kommer finnas fler sjukdomar, bättre mediciner och flygande bilar.
Det var feststämning på Margarethaskolan när kulturhistorikern Hampus Busk tog emot elevernas material till den tidskapsel (ett stort kassaskåp) som under tisdagen murades in på hemlig plats i området Walloxen. Som UNT tidigare rapporterat får kapseln öppnas tidigast om hundra år.
– Vi har skrivit om vad vi gillar att göra och hur vi tror att det kommer bli i framtiden. Det var roligt och spännande, för tänk om någon hittar tidskapseln om hundra år och får veta allt om hur det är här nu, säger Meja Malmesjö, en av eleverna i klass 3 på Margarethaskolan.
Klasskompisen Flora Myrälf berättar lite om sitt brev.
– Jag skrev att jag gillar att dansa, och om hur det är nu under pandemin, att vi har behövt hålla avstånd med mera. I framtiden tror jag att det kommer bli fler sjukdomar, men också mer mediciner, säger Flora Myrälf, som också gissar att det kommer att finnas flygande bilar.
Under tisdagen var UNT med då två av dem som varit med och drivit projektet, Hans Linton och Anton Edbom, murade en vägg av tegelstenar framför det stora kassaskåpet som står i en av området Walloxens byggnader. Väggen ska sedan putsas för att smälta in i byggnaden och platsen är bara känd för de närmast inblandade.
– För att kapseln ska hittas i framtiden så har jag lämnat in förseglade kuvert med kartor till tre arkivinstitutioner. I första hand ska Margarethaskolan kontaktas om hundra år. I andra hand kommer Uppsala universitet att uppmärksammas på att kapseln finns, säger projektledaren Hampus Busk som tycker att det har varit "fantastiskt roligt" att få ta fasta på idén som väcktes av några elever när han började inventera områdets historia inför att Sisyfos skulle starta projekt Walloxen.
Projektledaren Hampus Busk och David Björner, elev på skolan, visar några av arkivboxarna. "Det här är egentligen en skatt till framtiden med en massa historiska material och berättelser. Vi har i år inte bara byggt en skola, utan även fungerat och verkat i covid-pandemin, en av vår tids största prövningar." säger Hampus Busk.
Enligt honom är det speciella med att arbeta med en tidskapsel att perspektivet från behoven i nuet vidgas till att omfatta hur de som kommer efter oss ska få det.
– Det är ett bra tillfälle för oss att reflektera om oss själva och vår situation i världen, samtidigt som det blir en skatt eller en julklapp till folk och forskare som om 100 år undrar vad det här har varit för plats, säger Hampus Busk.
För honom har det varit viktigt att få med så många historier och perspektiv som möjligt. Därför har det inte funnits några bestämda ramar om vad som ska skrivas eller läggas i kapseln, utan de medverkande har bestämt om de vill svara på frågor eller skriva fritt. Varje skolklass har fått en arkivbox var att fylla.
Arkivboxar. "Det här första året i den nya skolbyggnaden har varit ett spännande och speciellt år att dokumentera, det har hänt många saker, inte minst att vi skulle hantera pandemin. Det är en svindlande tanke att om 100 år sitter någon och får en autentisk berättelse av hur det ser ut hos oss idag, säger Ingeborg Moestam, Margarethaskolans rektor.
Hampus Busk hoppas att fler ska skapa tidskapslar till framtiden och ger några tips:
– Viktigt att tänka på är att skaffa boxar och papper av arkivkvalitet som håller extra länge. Fortfarande är det handskrivet eller tryckt material som är det säkraste formatet, inte usb-stickor eller liknande. Det är bara att titta på disketter som på 1990-talet ansågs vara ett fantastiskt sätt att spara information på. Nu har de flesta ingen utrustning för att läsa disketter längre.
Tidskapseln murades in i en vägg på området. På dörren står att Knivstabor lämnade materialet till tidskapseln som får öppnas tidigast julen 2121. Texten avslutas med orden "Den som kan göra anspråk på historien, äger framtiden".
Lärarna på skolan har också uppskattat projektet. De berättar att de yngre barnen bland annat har tittat i en gammal bok om Margarethahemmet och läst om den institution för sjuka och behövande barn som fanns här från början.
– Det har varit ett jätteroligt projekt som har fått igång skrivlusten hos eleverna. Engagemanget hos eleverna har varit mycket stort och nu är de själva med och skapar historia, säger pedagogerna Cecilia Olrog och Caroline Havén.
Monika Leissner, Knivsta läkargrupp, visar en bok som hon gav till tidskapseln. "Tänk om det om 100 år fortsätter att vara sjukvård här. Personalen har skrivit lite om hur psykologin, sjukgymnastiken med mera och vardagen för en läkare ser ut idag, samt om pandemin förstås".