Det tog alltså 18 år och cirka 150 sammanträden innan kommunfullmäktige fick en kvinnlig ordförande.
– Det är fantastiskt roligt och känns både hedrande och upplyftande eftersom fullmäktige så att säga är folkets röst, säger Britt-Louise Gunnar.
I dag är bara en tredjedel av ledamöterna i fullmäktige kvinnor. Vad tycker du om det?
– Ja, det går väl inte till höjderna direkt. Den kvinnliga representation är mindre i vissa partier, så är det ju. Och det som är tråkigt är att de främsta företrädarna i partierna består av män, om man bortser från MP, L och SD.
Behövs internationella kvinnodagen tycker du?
– Ja, i allra högsta grad. Det är ju inte så att vi har blivit mer jämställda med åren, snarare mindre. Min egen uppfattning är att männen var minst lika jämställda när vi hade barn på 70-talet. Dessutom dubbelarbetar kvinnor i minst lika stor omfattning nu, möjligen är det så att man kan köpa tjänster på ett annat sätt.
Vad vill du ändra på när det gäller jämställdhet?
– Jag skulle vilja aktivera fler kvinnor politiskt och se till så att de får möjlighet att ta plats i den här typen av församlingar. Men då behöver männen dela på arbetet hemma så att livspusslet går ihop, säger Britt-Louise Gunnar och fortsätter:
– Jag hoppas verkligen fler människor engagerar sig i politiken i framtiden och att färre enbart klagar utan vill vara med och hjälpa till.