När kördirigenten Jakob Grubbström skulle flytta hem till Sverige efter fyra år i England sökte och fick han jobbet som dirigent i Knivsta kammarkör.
– Det verkade vara en driven och ambitiös kör och det stämde, säger han.
Omställningen var stor att gå från att leda brittiska körer till en svensk. Körsångare i Storbritannien kan till exempel nästan alltid läsa noter.
– Ofta har de sjungit i katedralkörer och fått noter med modersmjölken, säger Jakob Grubbström.
Därför går det snabbare att lära in en repertoar där, men det är inte bara av godo.
– När repetitionstiden blir längre blir det ofta bättre, musiken mognar, förklarar han.
Längre tid tar det också när man inte har en professionell pianist under repetitionerna, vilket är det vanliga i Storbritannien.
– Nu får jag spela själv, hellre än bra. Det funkar, man får bara ändra sitt sätt att arbeta lite.
Ambitionen med Knivsta kammarkör är att utmana körsångarna, tänja på gränser och få dem att gå utanför sin bekvämlighetszon. Just nu sjunger de till exempel en hel del på engelska och drillas i uttal, fraseringar och små detaljer som vokalfärg, diftonger och konsonantplaceringar. Jakob Grubbströms filosofi är att inte skilja på sång och körsång. – I Sverige glömmer vi ofta att även körsångare behöver ha en god sångteknik. Jag försöker få alla körsångare att sjunga som om de vore solister. Det är en stor omställning för dem.
På hundraårsdagen av första världskrigets slut gav kören en konsert i Salem söder om Stockholm. På repertoaren just nu har de därför musik om liv och död, bland annat av den brittiske tonsättaren Hubert Parry.
– Han utbildade många kompositörer som alla stupade i kriget, men är ändå positiv i tröstlösheten, säger Jakob Grubbström.
Huvuddelen av musiken från Salemkonserten ska framföras i Vassunda kyrka på söndagens musikgudstjänst, 18 november.