Gården drivs av dem som använder den. Här finns också en föreningen och Torsdagsklubben. Den sistnämnda består av grannar med flera som träffas för att jobba och äta mat ihop som Sara Larsdotter bjuder på.
Många som kör förbi Rickebasta islandshästanläggning, som ligger alldeles intill väg 255, frågar sig hur det går att bygga upp en hel gård med tävlingsbanor på så kort tid? Men gårdens ägare Sara Larsdotter från Uppsala tycker inte att det gått så snabbt.
– Det var fyra år sedan jag köpte marken. Jag har kunnat genomföra det här genom att jag har nära vänner som arbetar med att bygga, gräva och schakta. Sedan har jag haft tid att hitta saker på Blocket och att handla panel med mera på rea, säger Sara Larsdotter, 45, som även driver ett mindre fastighetsbolag där de hanterar hela byggprocesser.
Utan de kunskaperna och utan hjälp av sina "fantastiska närmaste grannar" samt gårdens hyresgäster och de som har sina hästar inackorderade här, säger hon att hon inte hade kunnat genomföra projektet.
Idén till att bygga en islandshästanläggning fick hon efter en tids sjukdom.
– Jag fick en hjärnblödning och var tvungen att lägga om mitt liv. Jag kände att det fick vara nog med att dricka kaffe och sitta stilla på jobbmöten. Att jag fastnade för just islandshästar är för deras psyke. De är snälla i stallet, men det är full rulle när man rider på tävlingshästar, berättar Sara Larsdotter.
En dag när hon körde förbi Rickebasta såg hon en till salu-skylt. På marken fanns bara några skjul och lämningar från växthus som användes här för cirka 60 år sedan.
– Jag letade efter mark till rimligt pris och fastnade direkt för den här fastigheten som är på 15 hektar. Det bästa är att det är lätt för många att ta sig hit.
Från början hade hon bara marken och en grävskopa. Nu finns tävlingsmöjligheter på oval-, geadinga- och passbana. Här finns en sekretariatsbyggnad, tre bostadshus, hagar, ett stort ridhus, stall, växthus med kafé, ridbana och ridsportbutik.
I anslutning till ridanläggningen finns också föreningen Ósk för fritids- och tävlingsryttare, samt Torsdagsklubben för dem som hjälpt till att bygga gården.
– Jag vill skapa en mötesplats för personer som vill utvecklas tillsammans med sin häst och som söker gemenskap kring islandshästar. Stället är öppet för alla, från barn till SM-ryttare. För den yttersta eliten ska det vara ordning och vi ska ha professionell koll på vad vi gör, men det exkluderar inte andra.
Hon vill att det ska kännas roligt för dem som är här.
– Det ger i sin tur mig glädje och positiv energi. Gemenskap, profession och omtanke är de ledord vi arbetar utifrån.
Nina och Maja Martinell tycker det är kul att hjälpa till på tävlingar med mera. Eftersom det här med att äga häst är helt nytt för oss lär vi oss jättemycket av att vara på gården, säger de.
När vi strosar runt på gården kommer mamma och dotter Nina och Maja Martinell gående. De äger en av de 19 hästar som just nu finns i stallet. Trots att de betalar boxhyra inklusive foder, hjälper de till på gården under de gemensamma gårdsdagarna.
– Ja, det gör vi gärna eftersom vi får jättemycket tillbaka från andra på gården. Vi är helt nya som hästägare, men det går jättebra eftersom alla är så hjälpsamma mot oss.
Ett personligt mål som Sara Larsdotter har är att kvala in till SM och att tävlingsrida på hög nivå.
– Ska jag jobba med det här måste jag själv kunna sporten. Eftersom jag är relativt ny i branschen samarbetar jag också med experter för att kunna göra rätt. Exempelvis när det gäller avel har jag stor hjälp av veterinär Görel Nyman. Jag samarbetar även med världsmästaren Magnús Skúlasson och Robin Haraldsen när det gäller utbildning av hästar, träning och tävling.
Maja Martinell gör i ordning Katla för en ridtur. Tack vare att hon hjälper till på gården får hon chans att rida även på Sara Larsdotters tävlingshäst.
Det stora ridhuset ska i framtiden även få övernattningsbostäder i entrédelen. Här kan det även bli ett och annat hästloppis i framtiden.