Årets första snö faller över Rimbo den här dagen. Inne i smedjan glöder ässjans koks och lämnar en stickande känsla i näsan. Silas Engström och Max Persson hjälps åt med en av Silas räckesprototyper. Det är ett tag sedan han var här sist. Han har haft fullt upp med att skissa och förbereda det arbete som ligger framför honom.
– Jag ska göra en fem och en halv meter hög skulptur till en privatperson i Enköping. Det är lite av ett science fictiontema, en slags maskin som tar sig upp ur marken, berättar Silas Engström entusiastiskt.
Dessutom har han ägnat sig åt att vandra runt med sin portfolio till tänkbara framtida kunder.
– Det är allt från arkitektkontor till beslutsfattare inom kommun och landsting för konstnärliga utsmyckningar. Sedan ska jag ta en sväng till byggbranschen också.
Räckena där en enkel vågrörelse leker sig fram över materialet är sådant han hoppas kunna få någon att satsa på. Som smed gäller det att göra något snyggt och effektfullt som ändå är lätt att producera. Annars blir det för dyrt.
Max Persson och Silas Engström har ett förflutet ihop som lärlingar hos samma knivsmed utanför Rotebro i slutet av 1990-talet. Men när Max Persson fortsatte att gå i lära och jobbade som byggsmed har Silas Engström gått diverse utbildningar. Ett tag trodde han att det var metallurg istället för smed han skulle bli.
– Men nu vet jag att det är det här jag vill, säger han bestämt.
Att Max Persson snubblade över en gemensam lokal på Hemnet efter att ha letat över hela landet var något av ett lyckokast. Att det dessutom är en intakt smedja med verktyg och allt som stått orörd sedan 1978 känns som att vinna högsta vinsten på lotto.
– När vi kom hit såg det ut precis så här men med så där 100 miljoner gånger mer prylar. Nittio procent av verktygen går att använda. Fyrtio procent av dem vet vi vad det är och femtio procent har vi fortfarande inte lyckats lista ut vad de ska användas till.
– Det mesta finns här och det är så finurligt uttänkt. Hela tiden uppdagas det hur otroligt intelligenta de som drivit den här verksamheten förut har varit, säger Silas Engström.
Tre generationer smeder har tillverkat jordbruksredskap och utfört reparationer i den lilla röda tegelbyggnaden genom åren. Hantverksskickligheten och kärleken till materialet förenar dem med de nya ägarna.
– Järn kan vara så mjukt och följsamt men ändå stenhårt. Ibland är det en överraskning hur arbetet utvecklar sig, det kan förändra sig på ett sätt som man inte har räknat med, säger Silas Engström som tycker det är fascinerande att få uttrycka sig konstnärligt.
De Rimbobor som de träffat har varit positiva till att smedjan är igång igen. Max har också satsat på att bosätta sig i det medföljande bostadshuset medan Silas bor kvar i Uppsala. Båda har varsitt eget företag men samarbetar också under det gemensamma namnet Iron-revolution.
Drömmen är att få arbeta med större konstnärliga utsmyckningar men räcken, grindar, ljusstakar och andra bruksföremål är inte fy skam det heller.
– Det är klart att jag gärna skulle vilja göra skitmäktiga järnskulpturer på löpande band men det regnar inte sådana uppdrag över en. Fast just nu ser det bra ut. Jag har jobb i ett halvår framöver iallafall, säger Silas Engström.