De möttes på mitten - i Knivsta
En jobbade i Uppsala, en i Stockholm. Därför blev det inflyttning 1979 i ett rött radhus på Plommonvägen i Ängby för familjen Tjernström. Och Knivsta blir det även i fortsättningen - om sönerna får bestämma.
Foto: Patrik Lundin
Annars är det många som bor kvar i kvarteret. Granngemenskapen är god. Om någon behöver hjälp ställer man upp för varandra.
Ett bra ställe för barn att växa upp på, en aspdunge precis intill och "att det verkade vara trevligt här uppe", som Marianne Tjernström uttrycker det, är andra anledningar till att bopålarna slogs ner på Plommonvägen 40.
Plus att Knivsta var hemma från början.
- Vi är uppvuxna i en villaförort till Stockholm, säger Bertil Tjernström och förklarar att Ängby kändes bekant.
I soffan i vardagsrummet - där det i taket hänger små smäckra lampor i krämgult glas - berättar de hur lätt det var att komma in i gemenskapen tack vare engagemanget i idrottsklubben, danskvällarna i Vassunda bygdegård och att kunder till Bertils revisionsfirma fiskades upp i grannskapet. I dag vet de inte om det är lika lätt. Knivsta har växt.
- Jag blev lite paff när jag fick veta att folkmängden mer än fördubblats under den tid vi bott i Ängby, säger Marianne Tjernström och påminner sig om att hon inte känner igen så många när det ska handlas hem mat och annat på byn.
Båda är positiva till att Knivsta växer, men det är viktigt att kommunen hänger med. Främst tänker de på det som sagts av många förr, vikten att det skapas aktiviteter för ungdomar och att det finns alternativ för den äldre befolkningen när hus och täppa bara känns jobbigt.
Visst har de hänt att de funderat på att dra mot Stockholmshållet, där rötterna finns.
- Men när vi tänker efter ett varv så har vi det väldigt bra här, säger Bertil Tjernström.
Det håller de utflugna sönerna Mattias och Fredrik Tjernström med om och de vill inte att de rör på sig.
"Vi ska komma hem till Knivsta", säger de till föräldrarna.
Så jobbar vi med nyheter