De sitter runt ett bord och framför dem ligger block, pennor, mappar, någon frukt och vattenflaskor, men inga datorer.
Birgitta Strömberg håller just på att läsa upp sin reflektion över hur jeansmodet kunde urarta så fullständigt. Att jeansen har gått från att vara hela till trasiga och idag är det en bonus om de även är smutsiga då de säljs. Orden flödar lätt och naturligt och levereras med humor.
Dagens skrivövning går ut på att reflektera över en valfri nyhet och skriva en kort text om den. Sedan går man laget runt och lyssnar på vad de andra skrivit.
– I början var man rädd men nu är det roligt att läsa upp för varandra, säger Birgitta Strömberg.
Varje gång har de en ny skrivövning, vilket kan innebära att skriva en text på två minuter om ett föremål, en bild, eller göra en ordsvansdikt.
Flera vittnar om att hämningar och begränsningar har släppt sedan de började skriva i gruppen.
– Jag får en sådan adrenalinkick här. Responsen från de andra gör en piggare och man får så mycket näring, säger Leif Svensson.
De träffas varannan fredag under åtta tillfällen per termin och är överens om att det är en lagom stor grupp, med åtta personer, där de är bekväma med varandra. Fler började skriva för att barnbarnen frågade hur det var när de var små, medan andra haft storslagna författardrömmar.
– Jag ville bli författare men idag känner jag frihet. Nu skämtar vi istället och säger att vi undviker att bli nobelförfattare för då är vi färdiga här, säger Birgit Sjövall.
Dock avslöjas att de har påbörjat en ruggig triller som de skriver tillsammans. Den börjar i Kalix och handlingen befinner sig nu hos försvarsmakten i ett bergrum i Bålsta. Thrillern skrivs på improvisation där man lämnar över stafettpinnen till nästa som tar vid utan att man har gjort upp om början och slut.
Skrivargruppen har en bred reportoar och många alster föds på träffarna. Innan terminen är slut ska de också läsa upp dikter de skrivit inför publik på Lyckträffen.