Det spektakulära vattentornet har nästan skepnaden av ett rymdskepp. Till höger det höga hissfönstret. Alla fönster tar bort 73 procent av värmestrålningen och är självrengörande. Huset värms med bergvärme.
En panoramahiss tar oss till toppen av tornet och perspektivet på Knivsta ändras vartefter hissen klättrar uppåt. Första stoppet är ett sovrum som murats upp på tornets tak. Vi går ut på en av rummets tre terrasser.
– Det är under dagen alltid sol på någon sida. Om det blåser mycket kan vi skapa högre glasväggar, förklarar Henry Tervahauta och skjuter upp en glasskiva ovanför balkongräcket som också är i glas.
Söderut sticker Arlandas flygledartorn upp bakom sjön Valloxen. Nere vid stationen ser samhällets högsta byggnad, det grå tolvvåningshuset, litet ut.
– Det är för att vattentornet är byggt på Knivstas högsta punkt som vi kommer högre upp än husen vid stationen.
Den åttakantiga byggnaden har de senaste årtiondena haft flera olika ägare med massor av idéer. Men paret Tervahauta-Aria är de första som lyckats göra något av tornet.
Fram till förra sommaren fanns bara en rostig spiraltrappa att ta sig upp i. Räddningen för bygget blev köpet av en teleskopfrontlastare som når 25 meter upp i luften.
Trots att ombyggnaden hittills tagit fyra år och varit en otrolig utmaning är Henry Tervahauta fortfarande entusiastisk.
– Nu tänker man inte på vad krångligt det var att bära upp allt. Vi fick mycket mjölksyra av att gå de 119 trappstegen upp och ner.
Är du envis?
– Ja, för mig finns nästan inte ordet nej. Du kan lösa nästan allt om du är nyfiken och samarbetar, säger Gällivarekillen och maskiningenjören som tack vare sin nyfikenhet hamnade i Kina i början av 1980-talet.
Den slutna vattentanken hade inga fönster och man kunde bara klättra ner i den. Nu har företaget Betonghål från Uppsala sågat upp stora hål i den 60 cm tjocka väggen och vardagsrummet liknar mer en skybar med sina stora panoramafönster.
Där var Henry med och startade de första fabrikerna för tillverkning av dörrar och fönster i aluminium. I dag säljer han speciella garageportar genom e-handel.
– Pari arbetar inom fastighets- och hotellbranschen. Vi bor delvis på Höga kusten, delvis i lägenhet i Stockholm, berättar Henry och pekar på en villa en bit bort från vattentornet dit hans dotter med familj nyligen flyttade.
"Det är en frihetskänsla att vara så här högt upp. Vi ser vädrets alla omslag och vi ser hur solnedgången flyttar sig en bit för varje dag", säger Henry Tervahauta, här på en av terrasserna högt över Knivsta. I bakgrunden området kring Knivsta station.
I samband med pensioneringen vill paret flytta till Knivsta, även om de inte valt den enklaste vägen.
– Vi gillar utmaningar. Det finns de som åker störtlopp eller gör annat. Våra kickar kommer när vi får vara med och lösa svåra tekniska och arkitektoniska problem, säger Henry Tervahauta som berättar att de i Höga kusten byggt en liten stuga med tolv ytterhörn.
Vi går ner i spiraltrappan till köket och vardagsrummet. Den stora, slutna betongtanken, som tidigare rymde 200 kubikmeter vatten, känns nu mer som att kliva in i en spybar på ett hotell. Här finns stora panoramafönster från golv till tak.
– Vi har anlitat arkitekter som hjälpt oss och företaget Betonghål i Uppsala har sågat och borrat alla öppningar för hiss och fönster.
"Det var en ren tillfällighet att jag hittade vattentornet på Hemnet, men jag fastnade direkt för vad det skulle gå att göra här", säger Henry Tervahauta. Bilden är från Hamam-bastun med handgjort kakel.
En annan stor utmaning har varit att brandsäkra tornet.
– Ja, vi har behövt investera miljoner bara för att komma in i vår bostad. Det handlar om hissen, utrymningstrappa med mera, säger Henry när vi åker ner till första våningen.
Här förstärks hotellkänslan genom en hamam-bastu i handgjort kakel – förstås med en fantastisk utsikt.
24 meter upp har paret sitt sovrum med fantastisk utsikt. "Innan hissen blev klar fick vi ofta mjölksyra i benen när vi bar upp saker uppför de 119 trappstegen. Men det minns man knappt nu när allt nästan är klart", säger Henry Tervahauta och skrattar.
Det enda problemet nu är att bostaden är för trång, enligt Henry.
– Vi har bara har ett sovrum. Eftersom byggnaden är åttakantig är det svårt att disponera utrymmena. Vi hoppas därför på att kommunen tillåter att vi får bygga några våningar till under de befintliga. Men vi kommer fortfarande att följa byggnadens form, säger Henry och pekar på en mysig uteplats på marken mellan vattentornets höga ben.
Vattentornet i Knivsta som gjorts om till bostad.