År 2008 levde 1 071 barn i Sigtuna kommun i ekonomiskt utsatta familjer. År 2007 rörde det sig om 996 och procentuellt har siffran ökat från 11,1 procent av alla barn mellan 0 och 17 år gamla till 11,9 procent, enligt Rädda Barnens årliga rapport om barnfattigdom.
Vad ökningen i kommunen beror på är svårt att säga enligt Marianne Petersson, ordförande för Rädda Barnen Märsta-Sigtuna. Generellt ökade barnfattigdomen i hela landet under 2008 jämfört med året innan och i barnfattigdomsrapporten framhåller Rädda Barnen att det sammanfaller med konjunkturnedgången som började under hösten 2008.
Till skillnad från Sigtuna kommun följde Knivsta kommun inte rikstrenden utan andelen barn i fattiga familjer låg kvar på 4,6 procent mellan 2007 och 2008.
2008 var ett trendbrott gällande barnfattigdom i landet. Från att ha minskat i många år och nått en lägstanivå år 2007 så ökade det alltså igen 2008. Marianne Petersson säger också att det väcker funderingar på hur barnfattigdomen påverkades under 2009 då finanskrisen och oron på arbetsmarkanden verkligen slog igenom. Rädda Barnens rapporter har alltid en eftersläpning på två år av statistiska orsaker.
Siffrorna från 2008 visar också att barn i familjer med utländska föräldrar oftare är fattiga än andra. I Sigtuna har drygt 70 procent av de fattiga barnen utländska föräldrar. I Knivsta rör det sig om dryga 52 procent. Men då får man också tänka på att bara runt 20 procent av alla barn i Knivsta har utländska föräldrar, vilket innebär att de är väldigt överrepresenterade i gruppen.
– Det tar ett tag att etablera sig och få jobb. Särskilt om man kommer från scratch och ska jobba sig upp, säger Marianne Petersson.
Rädda Barnen vill se en nationell handlingsplan från regeringen för att tackla barnfattigdomen. Men Sigtuna kommun behöver inte vänta på en sådan för att vidta åtgärder, säger Marianne Petersson.
– Jag skulle vilja se vad de tänker göra med beslutet man har tagit i sin sociala plan om barnfattigdom. Hur kommunen jobbar med det och har för tankar kring det, säger hon.
Hon tycker att det är viktigt att kommunen hela tiden gör barnkonsekvensanalyser och säger att man skulle behöva titta mer på hur kostnader för fritidsaktiviteter slår mot barn.
– SCB gjorde en undersökning 2009 som visade att barn i ekonomiskt utsatta familjer hade ett mindre aktivt fritidsliv än andra barn. En del aktiviteter kräver medlemsavgifter och utrustning. Det är viktigt att sånt inte får diskriminerande effekter, säger Marianne Petersson.
Fotnot: Barnfattigdomen har mätts genom att man har tittat på de ekonomiska omsändigheterna för barnens familjer. Dels tittar man på hur inkomststandarden har sett ut i familjerna, dels om barnen finns i hushåll som fått försörjningsstöd.