De äldsta bilderna i Lennart Runndings externa hårddisk är från mitten av 1800-talet.
– Jag har till och med börjat spara bilder från 2019. Om 30 år de gamla, säger han.
Många av bilderna kommer från privata fotoalbum han fått låna. Allt är ordentligt sorterat i mappar: annonser, artister, musik, idrotter, Alsike och så vidare. Just nu lägger han in bilder på företag.
– Jag har nytta av att jag jobbade som brevbärare i 46 år. Jag vet de gamla adresserna där husen låg och jag känner mycket folk.
Järnvägen kom till Knivsta 1866. Det var då samhället började byggas upp. Lennart Runndings farfar fick anställning på tegelbruket och sågverket när han flyttade till Knivsta med familjen 1914. Fler företag etablerade sig och längs Apoteksvägen och Centralvägen fanns många butiker.
– Knivsta var inte stort, alla kände alla. När man busade kom det fram, eftersom alla visste vem man var, minns Lennart Runnding.
När Arlanda byggdes på 1960-talet blev det byggboom.
– Där jag växte upp på Törevägen var det kärr och skog tidigare. Jag har sett hela utvecklingen, säger han.
Nu är Knivsta inne i en ny byggboom. Till exempel håller ett äldreboende på att uppföras precis bakom Lennart Runndings kedjehus på Bandyvägen. Han skojar om att han kan krypa dit när det är dags. Att Knivsta återigen växer mycket tycker han är positivt.
– Sedan kan man ha olika åsikter om hur det ska se ut.
Det viktigaste är, enligt honom, att det finns något att göra för ungdomarna. Han önskar också fler större företag till kommunen, så att färre behöver pendla.
Sex gånger om året visar han bilder på olika teman på Lyckträffen, en mötesplats för daglediga. Det händer att någon i publiken känner igen personer på bilderna. Då får han namnen och kan lägga till den informationen.
– Det roligaste är feedbacken jag får, säger han.
Han har varit runt till olika bygdegårdar också och senast visade han bilder i två skolklasser på Segerstaskolan.
– Det kommer väl att sprida sig, så att jag får åka runt till alla skolor, skojar han och skrattar hest.
Lennart Runnding är en aktiv pensionär. En viktig uppgift är att köra barnbarn till deras ishockeyträning i Märsta. Han ser fram emot ishallen, som ska rymmas i Centrum för idrott och kultur som byggs för fullt.
– CIK är det bästa de gjort. Det kostar så in i Norden, men det är det värt.