Adrian fick rätt mot Knivsta kommun

Adrian Åhlin, snart 13 år, har en måttlig till grav utvecklingsstörning. Han behöver i princip hjälp med allt från tandborstning till medicinering. På morgonen måste han få hjälp med att klä på sig och gå på toaletten, på kvällarna att klä av sig. På nätterna måste Annsofie Åhlander och maken Håkan gå upp och natta honom fler gånger om eftersom han vaknar och är orolig.
- Han kan inte ens säga vad han heter eller bor, säger Annsofie Åhlander och hälsar på Adrian som kommer inspringande i köket. De kommunicerar med stödtecken, ljud och kroppsspråk.

Adrian är nyfiken och ger sig gärna ut på egna äventyr. Därför kräver han ständig övervakning. Vid två tillfällen har familjen varit tvungen att kontakta polisen och ordna en skallgångskedja för att hitta honom.
- Det är ett ständigt orosmoment, säger Annsofie Åhlander.
Familjen har bland annat ledsagar- och avbytarhjälp ett 20-tal timmar i veckan. Trots det har Annsofie Åhlander och maken, som bägge arbetar heltid, svårt att få vardagen att gå ihop.
- På eftermiddagarna måste någon alltid vara hemma när Adrian kommer klockan halv fem. Vi får gå omlott om och kan aldrig vara borta samtidigt. Det går knappt att ha någon hobby eller gå och träna, säger Annsofie Åhlander.
I somras vände hon sig till en biståndshandläggare på Knivsta kommun i hopp om att få en personlig assistent åt Adrian.
- Vi fick ett nej direkt. Handläggaren utredde inte ens om det var möjligt, säger Annsofie Åhlander som vände sig direkt till Försäkringskassan med en ansökan.

Resultatet kom i förra veckan. Försäkringskassan bedömer att Adrian har behov av personlig assistent - till och med större behov än Annsofie Åhlander angett.
- Vi sökte för 49 timmar i veckan men blev beviljade 52 timmar. Det känns jätteskönt. Fast det känns också konstigt att kommunen och Försäkringskassan gjort så olika bedömningar.

Biståndshandläggaren på Knivsta kommun vill inte kommentera ärendet. Enligt Ulrika Brugård, som är enhetschef för socialtjänstens utredningsenhet, är det praxis att alla ansökningar utreds och att ett beslut sedan fattas med utredningen som grund.
- Så vitt jag känner till så gör vi alltid utredningar när vi får in en ansökan. Kanske kan det bli en snabbare utredning om handläggaren redan känner till ärendet väl. Min uppfattning är att handläggaren alltid har brukarens bästa i fokus.

UNT: Hur kommer det sig att bedömningarna skiljer sig så mycket åt?
- Jag går inte in på några enskilda ärenden. Men det kan hända kommunens och Försäkringskassans bedömningar skiljer sig åt. Vi gör en bedömning utifrån det samlade behovet. Vi tittar till exempel på vilka insatser som finns sedan tidigare, säger hon.
Annsofie Åhlander hoppas att hennes berättelse kan få fler föräldrar med funktionshindrade barn att våga söka hjälp.
- Många utgår ifrån att man måste jobba dubbelt om man fått ett barn med funktionshinder. Men det tär på hela familjen. Ibland måste man få koppla av och känna sig ledig, säger hon.

Adrian fick rätt mot Knivsta kommun

Knivsta kommun sa nej när Annsofie Åhlander ansökte om en personlig assistent till sin funktionshindrade son Adrian. Men Försäkringskassan gjorde en annan bedömning och beviljade 52 timmars hjälp per vecka.