Det ideella engagemanget behöver öka, tycker Kjell Eriksson. Sedan i somras är det han som håller i ordförandeklubban i Knivsta Hembygdsgille. Han var vice ordförande när den tidigare ordföranden Nils-Olof Dahlin gick bort.
Kjell Eriksson sköter de stora gräsytorna och har suttit i styrelsen sedan 1998.
– Då dog min pappa och jag ärvde hans plats. Jag tyckte det var viktigt att engagera mig så att föreningen kan leva vidare, säger han.
Det första han satte i gång med som ny ordförande var att uppdatera medlemsregistret, samla in aktuella mejladresser och se till att medlemsavgifterna betalas in, något som haltat sedan de slutade skicka ut inbetalningskort.
Vi träffas över en kopp kaffe i det stora bondköket i kvarnbostaden på Kvarngården, strax söder om Knivsta tätort. Hembygdsgillet ser som sin största uppgift att vårda husen på gården, alla klassiskt faluröda. Underhållet finansieras av midsommarfirandet, som kräver stora arbetsinsatser. Vid vackert väder kan det komma 2 000–3 000 besökare. Det inbringar 50 000–60 000 kronor.
– Min tideräkning är före och efter midsommar, säger Kjell Eriksson.
Varför behövs hembygdsgillet?
– Det är trevligt att det här kulturminnet finns och uppskattas, men det sköter inte sig själv, svarar han.
Snittåldern hos medlemmarna är hög. Kjell Eriksson oroar sig för återväxten.
– Men det har kommit in någon yngre. Vi har många nyinflyttade i kommunen som kommer på vårt midsommarfirande och som vi försöker engagera, men det är svårt att få in unga i föreningslivet.