– Det är betydligt färre människor ute nu jämfört med tidigare. Jag promenerar en runda på 2,5 kilometer här varje dag och märker stor skillnad, säger 91-åriga Bertil Ahnfors.
Själv känner han sig inte särskilt orolig för coronaviruset.
– Jag kan tycka att det blir lite överdrivet, men det är klart att man behöver tänka till. Det som är oroande är att det inte finns någon tidsgräns för när detta är över. Jag undviker att gå till biblioteket nu och andra ställen med mycket människor.
Det är få människor i rörelse runt kommunhuset, torget vid Willys, tågstationen och företagen vid gamla brandstationen. Ett fåtal personer väntar på bussen och några pendlare kommer med tåget. Två resenärer som kommer upp från perrongen bär munskydd.
Tidningen pratar med flera Knivstabor. Många jobbar hemifrån. De flesta känner ingen större oro för att själva bli smittade, men är oroliga för äldre släktingar.
En yngre tjej som väntar på bussen berättar att hon är arbetslös och är rädd för att det blir svårt att hitta jobb nu när många företag varslar sina anställda. En annan resenär som också vill vara anonym, säger att han känner sig orolig.
– Jag jobbar hemifrån och åker inte till Stockholm för att hälsa på vänner. Jag är också orolig för de långtgående konsekvenser detta får på den svenska ekonomin.
Knivstabon Kristina Mansfeldt är en av två gäster som sitter och äter sen lunch i den annars tomma lokalen på Adas kolgrill. Även hon jobbar hemifrån.
– Jag tycker att det är viktigt att Knivstaborna stöttar de lokala företagen genom att exempelvis köpa mat. Det är därför jag äter här i dag, säger hon och fortsätter:
– Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle kunna bli så här på grund av coronaviruset. Det är som att rycka undan mattan för alla företagare. Jag skrev i Knivstagruppen i går på Facebook och uppmanade alla att stödköpa mat, berättar hon.
Lars Hylander är en av få som trots rädsla och restriktioner ändå valt att gå till frisören för att klippa sig. Även han jobbar hemifrån.
– Om man vetat att krisen är över på en månad hade jag kunnat vänta med att gå och klippa mig, men det är ju ingen som vet och jag vill stödja de lokala företagen också.
Annars säger han att livet inte påverkas så mycket för hans del.
– Vi bor på landet och lever ganska isolerat från folk redan som det är, så det är ganska mycket samma liv som innan.