1. Nya tekniska lösningar räcker inte för att stoppa utsläppen. Det krävs också att vi lägger om vår livsstil, vilket vi hittills inte lyckats med. Framför allt måste det till stora förändringar när det gäller våra resvanor: vi måste flyga mindre och åka mindre bil - men utvecklingen går åt helt fel håll. I Sverige ökar såväl bilåkandet som flygandet; 2015 slogs rekord i såväl antal mil i bil som antal flygresor per person.
LÄS MER: Optimistens lista på varför vi lyckas
2. Det finns tecken på att de självförstärkande systemen vid polerna redan har satts igång – tidigare än man förutspått. Det är två processer det handlar om:
a) När isarna smälter reflekteras inte längre solens strålar, utan absorberas av havet som därmed värms upp ännu snabbare och isen försvinner i ännu högre takt.
b) Vi ser tecken på att metangas, som påverkar växthuseffekten mycket mer än koldioxid, börjar frigöras från tundran och havsbotten. Därmed sker alltså en förstärkning av växthuseffekten som inte direkt beror på våra egna utsläpp av koldioxid, utan ligger utanför vår kontroll.
3. Med Donald Trump i Vita huset har USA fått en president som inte tycks tro på eller bry sig om klimathotet, utan i stället satsar på fossila bränslen, hotar med att säga upp Parisavtalet och vill stoppa betalningarna till FN:s klimatfonder. Risken är också att andra länder börjar dra ner på ambitionerna när de ser att USA gör det. I många länder finns dessutom redan en växande högerpopulism som ofta är klimatförnekande.
4. Det finns ingen reell politisk vilja att fatta de tuffa beslut som skulle behövas för att på allvar vända utvecklingen. Många politiker inser inte att vi befinner oss i en klimatkris och att den kräver väldigt stora åtgärder. Fortfarande subventioneras exempelvis bilresor till jobbet via reseavdrag i deklarationen.
5. Det behövs ett omedelbart totalstopp för att ta upp mer kol, olja och naturgas. Ändå finns planer på fortsatt utvinning.