Ett par byxor i storlek large kan vara mindre än ett par i small, konstateras i en rapport från Nordiska ministerrådet. Ju längre en person är från medium, särskilt små män och stora kvinnor, desto sämre stämmer klädstorleken – som överlag varierar mest för kvinnor. Intervjuer i kartläggningen visar också det ganska logiska resultatet att folk inte litar på märkningarna.
Helene Lindelöf, butiksansvarig på Bredenberg som tar in märkeskläder från flera olika länder, känner efter 20 år i branschen väl till problemet. I hennes butik har man delvis tacklat det genom en färgmarkering på galgarna: en grå plastbit betyder en svensk 36:a.
– Storlekarna är väldigt varierande, beroende på land. Vi märker det när vi köper in kläder från Italien och Frankrike, att de är mindre.
Har det alltid sett ut såhär?
– Det har skiljt sig åt jämnt, men jag har känslan av att fler och fler butiker har börjat med mindre kläder, som är tightare i armarna men också har mindre bystmått.
Ett inte helt ovanligt scenario, berättar hon, är att en kund varit inne i någon av de större kedjornas butiker och knappt kommit i en 44:a – för att sedan komma till Bredenberg och tycka att samma storlek känns stor.
– Det vore såklart enklare för kunderna om det var samma överallt, konstaterar Helene Lindelöf.
Och efter många långa turer är ett enhetligt system faktiskt inom räckhåll. Mikael Sandström, branschordförande på Svensk Handel Stil, har arbetat med standardiseringen i 20 år. Sedan 2013 är han ordförande för det internationella samarbetet.
– Det var någon som sa att det var modigt att ta jobbet. Det tycker jag inte, men man måste vara väldigt tålmodig, säger han, och lägger till:
– Men vi lyckades, och det är vi väldigt, väldigt glada för.
Genom att ta två–tre mått på sig själv – över bröstet, kroppslängden och runt midjan eller stussen beroende på om det gäller herr- eller damkläder – ska det bli enkelt att plocka rätt plagg.
– Det viktiga här är att storleken är ett kroppsmått, inte ett klädmått.
Står det 88 på lappen kan det alltså betyda 86–90 centimeter kring bröstkorgen. Sedan kan kläderna komma i olika modeller och vara ämnade att sitta tight eller löst – men ska sitta bra på en person med 88 i omkrets.
En viktig aspekt utöver nöjda kunder är miljön. Att beställa flera storlekar för att skicka tillbaka de som inte passar är vanligt i dag.
– Framför allt när det gäller onlinehandel så slipper vi många returtransporter, säger Mikael Sandström.
För butikshandelns del tror han omsättningen kan öka.
– Om man tar med sig två storlekar in i provhytten och ingen av dem passar, då går man inte om hämtar en till, då går man ut utan att köpa någonting.
Att det dröjt fram tills nu att komma överens, trots att alltihop liknar en win-win-situation, har en rad förklaringar. Tekniska problem, språkförbistringar och en hel del prestige.
– Redan från början tyckte alla det var en fantastisk idé, men också att just deras system var bäst och att alla borde ta efter det, säger Mikael Sandström.
När kommer jag se de nya måtten i butikerna?
– Det beror på! Det här är ett frivilligt system, så nu gäller att de stora aktörerna anammar det så de andra följer efter. Men det har i alla fall emottagits väldigt bra av de berörda parterna.
Skulle det inte bli slag i saken tror Mikael Sandström att konsumenttrycket kan öka. Efterfrågan på förståeliga och enhetliga klädstorlekar finns.
– Skulle det ändå inte införas kan jag tänka mig att det blir så att EU lagstiftar till sist, men det vore ju bättre om vi slapp gå den vägen, säger han.