Som en explosion. Så beskriver hon sin kreativitet. Den som hon alltid har haft och som inte verkar sina. I alla fall är det inget som oroar henne. Trots att hon varit i modebranschen sedan början av 1990-talet är hennes huvud fullt av nya idéer.
– Jag tror man föds med kreativitet. För mig är det ett förhållningssätt och det spelar ingen roll om det handlar om dotterns adventskalender, julgranen, en julgrupp med blommor, jag vill alltid att det ska bli bättre än i fjol, säger Carin Wester, som köpt en stor canvasduk som står hemma, redo att bli målad på.
Hon skrattar och säger att hon väntar på att få feeling.
Och den varan verkar hon ha hur mycket som helst av. En gång spraymålade hon hundratals gamla kobratelefoner i trädgården i Uppsala Näs.
– Nu har Westers blivit tokiga, tänkte nog grannarna när de såg telefonerna i olika färger hänga i linor överallt, säger Carin.
När hon var i femårsåldern ritade hon nöjesfält med karaktärer som dök upp i klippta luckor. Som sjuåring gjorde hon pappersdockor och broscher i cernitlera som hon sålde hos en kvinna i Kåbo som hade en teaffär.
Familjen bodde i Svartbäcken tills Carin blev 16 år och då flyttade de till Uppsala Näs. På Domarringen och i musikklass på Tunaberg försökte hon smälta in. På Celsiusskolan och Ekeby hade hon stora hattar, blommiga strumpbyxor och färgstarka byxdresser.
– Jag sydde rätt mycket själv, men jag var dålig. Det fanns alltid någon skavank, en ärm som inte fungerade eller nåt, säger Carin.
Om hon skulle på fest kunde hon köpa tyget samma eftermiddag, och sy in i det sista för att varken hinna fixa håret eller sminket men alltid ha en snygg klänning.
Att hon skulle bli designer visste hon tidigt. Men föräldrarna tyckte hon skulle ha en nyttig gymnasieutbildning, så det fick bli ekonomiskt program.
– Tack och lov för det, säger hon, som varit egen företagare i mer än tio år.
Hon vet vad administrativt och ekonomiskt ansvar för anställda och deras tillvaro innebär. Hon är van att lösa problem när inbetalningar från återförsäljare är försenade. Att vara modeföretagare är mer slit än glamour. De snurrar snabbt i branschen i dag och som litet företag är det kämpigt att ta fram så många nya kollektioner som behövs. För inte så länge sedan handlade det om en höst- och en vårkollektion.
– Åhléns kollektioner kommer i olika drops cirka sex gånger per säsong, och det kan innebära 20-30 olika produkter per drop, säger Carin Wester.
Nyligen har hon och hennes delägare sålt företaget till Åhléns. Det innebär att hon slipper både administration, ekonomi, marknadsföring och presentation. Själv ingick hon i köpet och har uppgiften som kreativ konsult. Hon gör moodboards, ett slags kollage av materialprover som beskriver säsongens färger, foton samt vilka former som är i fokus. Dessutom ritar hon plaggens siluetter och mönster, som följer temat hon tagit fram. Sen tar Åhléns designteam över och ihop tolkar de Carins idéer.
– Det är jätteroligt för mig att samarbeta och skönt att slippa all administration. Såklart är det stor skillnad att tänka i så otroligt stora volymer som det blir för Åhléns, säger Carin Wester.
Vad innebär försäljningen för dig?
– Varumärket har blivit större, plaggen säljs till ett lägre pris, och fler får upp ögonen för det. Det tycker jag känns bra. Ibland kan jag stå i en rulltrappa och se tre personer med mina jackor på sig. Det är superkul och känns demokratiskt.
Men det innebär väl också att du måste tänka brett och hålla tillbaka ditt uttryck för att kläderna ska tilltala många?
– Jag ansvarar endast för uttrycket av kollektionen genom mina moodboards och färgkort. Åhléns har valt att tänka brett och kommersiellt och tolkar mina moodboards till en mer kommersiell kund. Jag behöver därför inte hålla tillbaka något, det är skillnaden mellan en kreativ konsult och en designer.
Hur skulle du beskriva ditt uttryck?
– Carin Wester-kvinnan är stark och har självförtroende. Hon klär inte upp sig för sin make eller någon annan. Hon klär sig för sig själv. Hon är mer av pojkflicka, tycker om maskulina skärningar och material med spännande ytor. Hon har inte ålskinnstajta kläder eller jätteurringat, säger hon, skrattar och tillägger:
– Det låter ganska mycket som hur jag själv klär mig.
Och Carin Wester-mannen då, hur är han? Jo, säger hon, han är mjuk och romantisk, bär klassiska plagg som fått en feminin tvist i form av färg eller material. Han har chinos med inbyggt häng och streetkavaj istället för skinnjacka.
Och hennes design för män blev populär. Under åren 2006 till 2008 såldes mer herrkläder än damkläder i hennes namn.
– Jag har alltid drivits av tanken av att par ska dela på sin garderob. År 2011 gjorde jag en visning med tema Patti Smith och Robert Mapplethorpe. Hon hade kavaj och svart slokhatt med fjädrar, han lång klänning och samma hatt.
Carin Wester är en enormt social person och jag tror benhårt på henne när hon säger att hon tjatade till sig sitt första jobb efter utbildningen på Beckmans designhögskola.
– Jag var en av fyra utvalda elever men det betydde inte att jobbet var vigt åt mig. Det var ett jobb som jag så gärna ville ha och jag gav mig inte utan tjatade tills jag fick det, berättade hon.
Så kom hon att börja som designer hos Paul & Friends. Där stannade hon i fem år för att sedan jobba på H&M. Men det blev en chock. Där fick hon – som var van att göra allt – bara rita damblusar. Det bidrog till att Carin Wester år 2003 startade eget, ett familjeföretag med mamma, Anne, och pappa, Anders, som delägare.
2009 fick hon prestigefyllda priset Guldknappen. Året därpå utsågs hon av DN till en av årets mest innovativa designers, efter att ha öppnat upp en visning för allmänheten i Berzelii park i Stockholm istället för inomhus med inbjudna gäster. Publiken som var runt 2 500 personer satt på kuddar och modellerna var handplockade från gatan. År 2004 utsågs hon till Årets nykomling av Elle och 2008 blev hon utsedd till en av det årets stjärnskott av Ernst & Young.
Det är svårt att få Carin Wester att visa att hon ogillar något; modebranschens baksidor får man till exempel tackla genom att bete sig professionellt. Men när hon kommer in på ämnet barnkläder händer något. Carins dotter är fyra år och vill gärna klä sig glittrigt och flärdfullt som Elsa från filmen "Frost".
– Man kan inte ens gå in på apoteket utan att mötas av Disneyfiguren Elsa. Hon är tidens Barbie med supersmal midja och jag vill inte att min dotter ska klä sig i såna kläder till vardags, säger Carin Wester.
Så nu när hon vänder blad i sin karriär och blir kreativ konsult åt olika märken, är barnklädesdesign något som hon gärna skulle vilja satsa på.