När samhället kollapsar är Magnus Popp och Virginia Mirré beredda. De köpte 42 hektar mark i Uruguay, sålde lägenheten i Oslo och sa upp sig från sina jobb. Nu lever de till en början på sparpengar, odlar sin egen mat och är i färd med att bygga ett hus.
Magnus Popp var Uppsalabo och doktorerade på Evolutionsbiologiskt centrum innan han flyttade till Oslo för drygt tio år sedan. Nu är han i Uppsala för att hälsa på kompisar, lite förlägen över att just ha flugit i 36 timmar och köpt verktyg för 2 000 kronor. Inte så klimatsmart.
– Dessutom äger jag ett blybatteri som väger ett ton och har varit tvungen att köpa en bil, säger han och skrattar.
På fötterna har han flip flops, i vänsterörat en silverring och runt halsen en indisk helig frukt. Han utstrålar optimism och handlingskraft och pratar glatt och otvunget om sin och hustruns dystopiska framtidstro och deras omvälvande livsval.
Man måste skilja på katastrof och kollaps tycker Magnus Popp. Kollapsen sker mer gradvis, men kan förstås få katastrofala följder. Han pratar om beroendet av olja och att ekonomisk tillväxt ses som enda vägen till lycka.
– Det får jobbiga konsekvenser.
Framför sig ser han att klimatförändringarna kommer att skapa enorma folkförflyttningar och konflikter till följd av värmeböljor, torka och vattenbrist. Vi kommer att få sänka våra förväntningar på vad samhället kan hjälpa oss med, tror han. Enligt honom är lösningen uppenbar:
– Konsumera dramatiskt mindre. Samhället kommer att kollapsa ändå, men långsammare.
Magnus Popp är van vid att resa och flytta och Virginia Mirré kommer från Argentina. Ändå var det ångestfyllt att lämna allt och flytta till Uruguay.
– Det var lite ”vad håller vi på med?”. Jobbet var fritt, lönen och chefen var bra, vi hade nära till dagis och reste till Indien och Sydamerika på vintrarna. Men vi sa att vi kommer att gräma oss hela livet om vi inte gör det här, berättar Magnus Popp.
I Oslo jobbade Virginia heltid och Magnus 10–12 timmar om dagen. Att vara en hängiven forskare var svårt att kombinera med att vara en bra förälder.
Mycket gör de detta för barnens skull, för att få mer tid med dem och lära dem att klara sig själva.
– Vi visar hur man odlar och de planterar sina egna frön. De vet att man ska spara på elen och inte slösa på vatten. De har koll på septiktankar och förstår varför man ska separera gråvatten och toalettspolning. Jag vill att de ska kunna bygga hus och laga saker, säger Magnus Popp.
På gården odlar de mängder av grödor: pumpa, morötter, lök, tomat, vitlök, ingefära, koriander, chili, blomkål, broccoli, kronärtskocka, spenat, rödbetor, sallad, kikärter, linser och bönor. De har planterat kiwibuskar och fruktträd: apelsin, citron, lime, mandel, pecannöt, aprikos, persika och avocado.
– Hemma äter vi vegetariskt och mycket vegansk mat. Men det är inte barnens val, så vi har sagt att de får äta vad de vill i skolan, säger Magnus.
Han betonar att de inte är extrema.
– Vi vill bara växla ner, säger han.
Dottern Timea trivdes direkt i nya landet, men sonen Tristan var ledsen första halvåret och saknade Norge och sina kompisar där. Nu har det gått drygt ett år. Barnen har fått nya vänner i skolan och leker med varandra på spanska.
Tills deras nya hus är byggt har de ett tillfälligt hem i två inredda containrar som sitter ihop. Eftersom Virginia har grönare fingrar än Magnus är det huvudsakligen hon som sköter odlingarna och han som bygger. Visserligen kunde han varken svetsa eller lägga tak, men han har lärt sig både det och hur man installerar avloppsrör med rätt lutning, drar el och installerar en solcellsanläggning.
– Internet är en bra källa till information, konstaterar han.
De planerar workshops för att bli färdiga med sitt hus snabbare. Alla som vill ska erbjudas att komma och hjälpa till och ett par byggkunniga personer ska anlitas för att leda arbetet. De har själva varit frivilligarbetare i USA och vet att man kan bygga med enkla metoder.
Entusiasmen är påtaglig, men förra hösten var Magnus Popp faktiskt nära att ge upp. Både han och Virginia fick lunginflammation, sonen slog upp hakan på stengolvet så att han fick sys, bostaden invaderades av bin och de fick inbrott i lagercontainern där verktyg stals för tiotusentals kronor. Magnus krisade och funderade på att flytta till Australien, Kanada eller hem till Skandinavien, men kom fram till att han redan var på rätt plats på jorden.
– I Sverige ökar Sverigedemokraterna och det har varit mordbränder på flyktingförläggningar. Jag pallar inte rasismen och den utstuderade dumheten. I Norge är det samma sak. Norge är dessutom extremt konsumtionsinriktat, ännu mer än Sverige, säger han.
De har sagt att de ger livsprojektet fem år, men som det känns nu är det för resten av livet.
– Varje dag känner jag mig lycklig. Det är hårt arbete och inget paradis, men jag känner en tillfredsställelse över att ha makt över tiden, säger Magnus Popp.
Till närmaste granne är det tre kilometer och till byn Carmelo är det en mil på dåliga vägar. Från Carmelo är det bara ett par timmars båtresa till Virginia Mirrés hemstad Buenos Aires. Men Argentina var inget alternativ.
– Argentina är genomkorrupt, det finns inget hopp, säger Magnus Popp.
Då är Uruguay mycket bättre, tycker de. Visserligen är det lika dyrt som i Sverige, men det är ett progressivt land. Uruguay var bland de första att införa kvinnlig rösträtt. De har fri abort och tillåter samkönade äktenskap. Skolan är gratis, liksom sjukvård och mediciner.
De vill gärna få inkomster och betala skatt för att återgälda generositeten. Tanken är att börja sälja en del grödor om ett par år. Virginia jobbar extra som yogainstruktör i Carmelo och har blivit erbjuden att ta över yogastudion. Magnus ska starta ölbryggeri och har redan tre kunder som väntar. Han säger att gott öl är en bristvara i Uruguay, så det finns en efterfrågan.
Magnus Popp har blivit ombedd att medverka i en bok med titeln Kollaps. Den ska ges ut som en förlängning på utställningen Kollaps på Kulturhistorisk museum i Oslo. En handfull forskare ska skriva utifrån sina olika perspektiv. Magnus kapitel ska handla om ”vad som får en välbetald lyckad akademiker som har det hur bra som helst att lämna allt”.
– Forskare löser inga problem, vi beskriver bara med ökande precision hur allt går åt helvete. Och ingen bryr sig. Bättre teknik är inte räddningen. Det är samhällsekonomiskt absurt att bygga på ökad tillväxt när befolkningen fortsätter att öka. Jordens ekosystem är ett slutet system, det går inte att tillföra mer, säger han.
Vilka är dina bästa överlevnadstips om samhället kollapsar?
– Man måste kunna odla mat och fixa tak över huvudet och ge fan i att slå folk på käften. Det är lättare om man har vänner i stället för ovänner, svarar Magnus Popp.