Solstrålarna skjuter in mellan fasaderna och det droppar taktfast ifrån taken. En duvflock lyfter och det låter en kort stund som att någon viftar vilt med ett tjockt påslakan. Det är rofyllt att vandra på fabriksgatan på Karlitområdet, eller "Karliten" som folk med kopplingar säger i Karlholmsbruk.
Ute på Karlholmsfjärden glider Lars Hemström fram. Isen är två decimeter tjock inne mot stranden. Han föredrar att färdas fram med ryggen mot massafabriken, som spöklik tornar upp sig bakom oss.
– Skulle det gå att få till det här området är det helt otroligt, men det är långtifrån färdigt.
Så skjuter han fart, frågorna om stämningshot och miljööverträdelser blir inte av.
LÄS MER: Riskerar stämmas på miljonbelopp
LÄS MER: Miljöbrott anmälda flera gånger om
LÄS MER: Blundade för arbetsmiljörisker
LÄS MER: Företaget förnekar brott
Anders Högberg närmast avgudas av somliga på orten. Han är lite av en kung här, och omnämns därefter.
– Det är konstigt att han inte har fått ett miljöpris, säger Per-Arne Juhlin, en eldsjäl som engagerat sig länge i ortens utveckling, på telefon.
Med orden "gammal skåpmat", sammanfattar han UNT:s artikel om misstänkta miljööverträdelser.
– Karlit och länsstyrelsen låg i en över tio år lång process, Anders Högberg har fått ordning på området på tre år.
Per-Arne Juhlin tycker att stämningshotet är olyckligt, eftersom det klingar lite illa bland alla positiva tongångar.
Vi tar oss vidare till platsen med mest puls i Karlholmsbruk.
– Jag tycker att det låter bra. Roligt att folk har visioner. Det blev ju dött när fabriken lade ner, säger Ida Sjöberg som besöker miljöstationen bredvid Konsum som – än så länge – är navet i samhället.
På frågorna om stämningshot och miljömissar säger hon att Karlholm strand inte är en spikrak väg.
Folks förtroende för Luxenburgentreprenören verkar närmast grundmurat, men det finns undantag. Efter att ha plöjt anslagstavlan inne i affären, där en person satt upp en efterlysning av en kraschad drönare i Snatrabygden, frågar jag på skoj en kvinna om hon skulle köpa en bil av Anders Högberg.
– Aldrig, det skulle vara den sista personen jag köpte en bil av.
Sen hoppar hon in i bilen och försvinner iväg.
På parkeringsplatsen kommer Anita och Stefan Andersson. De flyttade till samhället för tiotalet år sedan. Anita Andersson är fjärde generationen som bott i brukssamhället.
– En driftig karl. Han vill satsa på lilla Karlholm, säger Anita Andersson om Anders Högberg.
De är inte så intresserade av att prata stämningshot. I stället betonar de betydelsen av att ungdomar lockas till samhället.
När vi skiljs åt har solen bäddats in av gråmulna moln.