Med fönsterbord mot Sankt Eriks torg trivs Kafépatrullen bra. Miljön på Saluhallens mat och café med de nakna tegelväggarna, klinkersgolv och rustika träbord är mysig. Som lunchställe är det helt klart ett bra val. Lunchmenyn ärt relativt omfattande, med viss övervikt mot pastarätter.
Pasta Mama Rosa med räkor, paprika, purjolök och gorgonzola uppskattas, även om gorgonzolan är omärkbar. Räkorna är heller inte sega, som de lätt kan bli i varma rätter – bra. Pasta San Siro med zucchini, svamp, paprika och lök är vällagad men ingen smakupplevelse. Som enda vegetarisk rätt utöver grekisk sallad kunde den gärna ha varit mer ambitiös och innehållit någon proteinkälla.
Risotton med skaldjur är krämig och fin. Vi vill gärna beställa fisksoppan, men då den ska ta en halvtimme väljer vi moussaka i stället. Under ett tunt täcke av ost finns en välsmakande köttfärsås med tomat. Underst ett lager hackad aubergine. Skönt att slippa potatisen många annars väljer att inkludera i rätten. Den både ser ut och smakar fräscht och fint. Plus också för den krispiga salladen och fullkornsbrödet som lunchgäster får förse sig med själva.
Sortimentet av bakverk är inte stort. Klassisk hallongrotta består av mördeg med en syltklick och smakar, tja, inte mycket alls. Russintoppen är god och stor, men knappast värd 30 kr. En stor chokladmuffins toppad med seg chokladsås ser smarrig ut men är i själva verket ganska torr. Kaffet är däremot till belåtenhet. Dubbel espresso har rejält drag och caffè latte smakar helt okej. Bryggkaffet som ingår i lunchen smakar också bra. Personalen är trevlig, flink och uppmärksam – dukar raskt bort tomma tallrikar och glas.
Saluhallens Mat och Café står sig som lunchhak, men skulle inte förlora på att utveckla bakverksmenyn. Med lite fler och godare kakor skulle stället göra bättre skäl för andra delen av sitt namn och bli ett mysigt ställe att ta en fika på.