Julen är fylld av traditioner. Ingen annan högtid får oss att på samma sätt ändra utseende på hela hemmet. Vi byter till julgardiner, placerar ut tomtar och lägger speciella dukar på borden. Amaryllis och hyacinter sprider sina dofter och det kompakta mörkret betvingas med ljusstakar och adventsstjärnor.
– Hela familjen uppskattar när julstjärnorna kommer på plats. Då känns det verkligen som om julen börjar, säger Daniella Witte.
Hon är fotograf och influencer som medverkar regelbundet på Elle Decoration. Hon gillar att julpynta men är mån om att hålla en röd tråd genom hemmet.
– Jag brukar börja med att titta på huset från utsidan. Var passar det att hänga en stjärna, var blir det fint att bryta av med en ljusstake eller en julblomma? Sedan försöker jag skapa symmetri i fönstren.
Därefter tar hon ett varv inne och ser hur allt hänger ihop. Att utgå från en färg är bra för att hålla ihop pyntet.
– Allt behöver inte vara rött eller vitt, men det är fint om sakerna ”pratar med varandra”. När man går från rum till rum ska det kännas harmoniskt, säger Daniella.
Den traditionella adventsstjärnan behöver inte längre vara röd och hänga i fönstret. Numera finns det gott om varianter – exempelvis i papper med orientaliskt mönster, avskalade mässingsmodeller och stiliserade i halm eller trä.
– I år ser man många vita stjärnor som är annorlunda i formen, mer skulpturala och arbetade vilket gör dem spännande fast de är ”bara” är vita.
Daniella tycker att vi ska våga tänka nytt när det gäller hur vi placerar dem. Varför inte använda stjärnan som en taklampa, ställa den på ett bord som en del av ett stilleben eller fästa den i toppen av granen?
– Förra året samlade jag ihop ett gäng pappstjärnor i olika storlekar som vi hade samlat på oss genom åren. Så hängde jag dem i oregelbundna höjder över köksbordet. Det blev väldigt fint. Jag gillar att gruppera saker – det blir mer effektfullt än att sprida ut dem överallt, säger Daniella.
Just att ha många stjärnor är ett fenomen som har kommit på senare år. Eftersom prydnaden egentligen symboliserar den stjärna som ledde de vise männen till Jesus, hängde man tidigare bara upp en. Men traditioner förändras och nu kan vi inte få nog av dem.
Christina Andersson-Wiking är etnolog och förste antikvarie på Hallands kulturhistoriska museum. Hon har extra bra koll på adventsstjärnor denna vinter. Museet har en särskild utställning om dem i år. Hon berättar att seden – som mycket annat som vi förknippar med julen – har influenser från Tyskland.
– Ursprungligen var det den kristna brödrarörelsen i den tyska staden Herrnhut som började hänga upp stjärnor. De skulle föreställa Betlehemsstjärnan och såg ut som en igelkott med 18 lösa piggar eller strålar och var ganska komplicerade att sätta ihop, säger hon.
Stjärnan var ömtålig och dyr och hängde inte i fönstret, utan brukade placeras i dörröppningar inomhus. Fenomenet plockades upp av borgarklassen i Sverige under 1920-talet, men lustigt nog tycks Herrnhuterna ha snappat upp idén från oss när deras munkar missionerade här på 1700-talet.
På den tiden gick stjärngossar runt i gårdarna och tog emot gåvor, precis som dagens påskkärringar eller halloweenfirare gör, och i täten på processionen bar man en stjärna fäst på en pinne.
– Men den sedvänjan försvann eftersom alltsammans ofta urartade. Gåvorna var ofta i flytande form och efter flera incidenter med berusade ungdomar satte kyrkan stopp för traditionen, säger Christina Andersson-Wiking.
Även annat julpynt som gran och adventsljusstakar är importerade från Tyskland och det var familjer ur de högre samhällsklasserna som först tog dem till sig. Först på 1940-talet slog adventsstjärnorna igenom hos de breda massorna – mycket tack vare H&M:s grundare Erling Persson. Han började tillverka den klassiska orangefärgade adventsstjärnan ”Tindra kristall” av papp och den blev omåttligt populär. Han fick idén när han såg att folk köade långt ut på Sveavägen i Stockholm till en butik som hade fått in en sändning Betlehemsstjärnor.
– Hans ihopfällbara stjärna av papper var betydligt billigare och gick att köpa på postorder.
1941 såldes 200 000 stycken ”Tindra kristall” som också hade en stor symbolisk betydelse under kriget. Persson gav många norska flyktingar arbete i tillverkningen och under krigsvintrarna vittnade många av dem som flydde över gränsen till Sverige att de tända stjärnorna i fönstren på den svenska sidan signalerade att de nått målet. Att de hade klarat sig helskinnade till räddningen.
– Under 1970-talet var de så vanligt förekommande att de i folkmun kallades för ”proletärstjärnan”, säger Christina Andersson-Wiking.
Vid den här tiden blir julmarknader mer populärt och det börjar dyka upp fler varianter av adventsstjärnor som är tillverkade i halm, näver, trä och metall. Man blir mer rädd om sin stjärna och den hänger med i många år.
– På 1980- och -90-talen förändras uttrycken på dem igen med orientaliska mönster och många olika färger och man börjar hänga upp dem i alla fönster. På 2000-talet flyttar pyntet och ljusslingorna ut på balkonger och i trädgårdar.
Vad som blir vår tids markör har Christina Andersson-Wiking svårt att spekulera i.
– Kanske att de har udda former eller material? Den ursprungliga herrnhutiska har åter blivit populär, men den finns också i tyg och i uppblåsbar form. Att vi fortfarande verkar öka mängden belysning, framför allt utomhus. (TT)