I taket hänger en ljuskrona i trä dekorerad med lingonris. Det är mot den som Gunilla Södblom blickar nöjt, och inte så lite förväntansfullt, när hon precis har fått frågan om hur hon tänker kring julen.
– Jag brukar fuska, runt advent kommer tomtarna fram, säger hon.
Det är då trätomtar, porslinstomtar och årtalstomtar invaderar huset och står på post i varje rum.
Högtiden är speciell. Nu kommer tre dagar då tempot på gården sjunker en smula. Huset fylls med barn och barnbarn med respektive. En stor och varm gemenskap som sträcker sig utanför familjen. En bondjul står för dörren.
– Ett år kom tomten och tomtemor åkande i släde från Hillebola, säger Lars-Erik Södblom som har varit och samlat ihop granris som ska läggas framför ingången.
Tänk släden med marschaller och en frustande fåle i ett snödränkt landskap.
Så kommer inte tomten åkandes på Dragarbrunnsgatan i Uppsala.
Jul på landet, på en mjölkgård, innebär också att djuren blir lite extra ompysslade. Det städas, ströas med spån och görs fint.
– Jag kommer ihåg att man som barn var otålig när inte julfirandet drog i gång. Korna kom ju alltid före, såklart, säger Anna Ohlström som tagit över gården av sina föräldrar. I dag är hon chef över 75 mjölkkor och lika många ungdjur. Nuförtiden är det lite lugnare med mjölkrobot och lösdrift. Mer tid till julfirande blir det i dagarna tre.
Gunilla Södblom sätter på kaffe och dukar med julservisen. Det bullas upp på faten och fram kommer gårdens egen specialitet som bara bakas till jul: chokladlöv.
– Jag tycker om att baka, tio sorter blir det, säger Gunilla Södblom och räcker fram fatet med saffransbullar.
Nedanför trappan lägger Lars-Erik Södblom grankvistar prydligt till rätta. En bock och en liten gran hälsar välkommen. Efter att dekorationen fått godkänt tar vi oss ner till ladugården – det ska fodras.
Anna Ohlström hälsar på en av de nya kalvarna, nummer 743, som inte fått något namn än.
– Hon får heta Stjärna, det bestämmer vi nu, säger Anna Ohlström och knyter ett rött sidenband runt den vingliga varelsens lilla hals.
Trots att det inte är vitt på taken, och det inte lär komma någon släde på grusvägen, känns det i den här stunden som att julen blir stor, varm och råmande i år igen på Eriksberg.