"Journalistik är ett samhällsuppdrag"

Nya tider. Kalle Sandhammar är ny publisher på UNT ochvill att det ska märkas på flera sätt.
– Jag ska förmedla hur viktigt det är med seriös journalistik i en tid när vi översköljs av budskap från olika håll, många med tveksamma syften. Och bidra till att vi med granskningar är en nödvändig nagel i ögat på makthavare. Inte för att förstöra, utan för att avslöja orättvisor och göra samhället bättre. Sedan har UNT en unik ställning som marknadskanal för det lokala näringslivet, en position som aktörer utanför Uppland vill åt utan att bidra med någonting på plats. Den ska vi slå vakt om och utveckla.

Nya tider. Kalle Sandhammar är ny publisher på UNT ochvill att det ska märkas på flera sätt. – Jag ska förmedla hur viktigt det är med seriös journalistik i en tid när vi översköljs av budskap från olika håll, många med tveksamma syften. Och bidra till att vi med granskningar är en nödvändig nagel i ögat på makthavare. Inte för att förstöra, utan för att avslöja orättvisor och göra samhället bättre. Sedan har UNT en unik ställning som marknadskanal för det lokala näringslivet, en position som aktörer utanför Uppland vill åt utan att bidra med någonting på plats. Den ska vi slå vakt om och utveckla.

Foto: Felicia Andreasson

Journalistik2017-01-15 05:05

I måndags tog Kalle Sandhammar klivet in som ny chefredaktör och vd på UNT.

Är det en dröm som gått i uppfyllelse?

– Ingen dröm, för jag har aldrig planerat nästa karriärsteg, Men det känns roligt, viktigt och fint. Det låter kanske lite pompöst, men jag tar mig an det här uppdraget för att jag tycker att journalistiken har ett viktigt samhällsuppdrag. UNT behövs mer än någonsin, i en tid då tryckfrihet och yttrandefrihet ständigt naggas i kanten. Den lokala journalistiken är ett av naven i en demokrati, säger han och för ihop sina händer, som för att understryka sanningshalten.

Någon duvunge på jobbet är han inte - han kommer från en liknande tjänst på tidningen NSD, som liksom UNT ingår i NTM-koncernen.

Men han är ny i stan.

Eller återvändare är nog ett bättre ord.

Kalle Sandhammar kom nämligen till Uppsala för att plugga efter att ha gjort lumpen på brandskolan på Sandö, norr om Härnösand. Hans norrländska dialekt klingar av s som blir sch och ibland blir ja ett jo.

Att norrlänningar skulle vara tystlåtna är en spridd kliché, Kalle Sandhammar pratar fort och ordrikt, så snabbt att pennan slirar i anteckningsblocket.

– Jag är den rastlösa typen, vill att nya saker ska hända, så det är nog därför journalistiken passar mig. Ombytligheten gör att det aldrig blir slentrian eller tråkigt, säger Kalle Sandhammar.

Otålig?

Svaret kommer blixtsnabbt:

– På gott och ont. Jag har alltid haft ett behov av att göra nya saker, att röra på mig och anta nya utmaningar.

När Kalle Sandhammar var student i Uppsala hade han ingen aning om vad han ville bli. Han tyckte psykologi verkade intressant och läste A och B-kursen, samtidigt som han engagerade sig i nationslivet och i olika studentföreningar.

Särskilt ensam behövde han inte känna sig. Han flyttade till stan samtidigt som sina gamla barndomsvänner.

– Vi var ett gäng killar som hållit ihop under skoltiden, alla började plugga ungefär samtidigt.

I UNT:s textarkiv går det också att hitta ett reportage om Kalle och hans kompisar, från år 2000. Reportern Lotta Frithiof skrev om åtta killar som bildat ett matlag där en av dem stod vid spisen vid varje träff. Varje vecka träffades de och lagade mat från olika länder.

– Det var socialt och vi hade kul ihop. Vi träffas fortfarande!, säger han och spricker upp i ett stort leende. Men inte lika ofta, numera blir det en till två gånger om året.

En dag, efter en föreläsning, hade en kurskamrat med sig några papper som skulle kopieras. Det var en ansökan till JMK, journalistutbildningen i Stockholm.

– Plötsligt föll allt på plats. Min profil: nyfiken, samhällsintresserad och bra på att skriva - det var ju det jag skulle göra! Jag sökte till JMK, kom in på mitt resultat från högskoleprovet och behövde inte längre tänka på hur jag skulle lösa nästa termin.

Men efter blott ett år tog han en paus, tyckte studierna var för teoretiska. Det var hantverket han ville åt.

Det fick han lära sig, bokstavligen från grunden, efter att ha fått uppdraget som redaktör för nationstidningen Norrlands varjehanda, där hans blivande fru också jobbade.

När han började hade hon redan arbetat ett tag. Sida vid sida - över texter, bilder och redigeringsprogram - uppstod en förälskelse som övergick i kärlek, giftemål och tre barn.

Efter lärotiden på Norrlands kom han tillbaka till JMK när det var dags att göra praktik.

Han har inget minne av sin första dagstidningstext som publicerades när han gjorde kortpraktik på den numera nedlagda dagstidningen Nya Norrland.

Men han minns att han fick hoppa in som redaktionssekreterare under påföljande semestervikariat.

– Jag klev in som arbetsledare utan någon egentlig erfarenhet. För mig var det bra att få ta ansvar, jag gillade det. Men i ärlighetens namn var det också många gånger som nattchefen räddade mig från riktiga tabbar, säger Kalle Sandhammar och ser lite skamsen ut.

Åren därpå rabblar han upp i raskt tempo. Han har provat på de flesta sysslor på en dagstidning, varit reporter, redigerare, arbetsledare och nattchef på sporten. Under en period tog han dubbla pass på DN, tackade ja till vartenda inhopp och "gjorde allt".

– Det var perfekt. Jag drog ihop en jordenrunt-resa på två månader samtidigt som jag fick göra det jag brann för.

Han blev kvar på DN i 13 år, bland annat som chef över webbredaktionen mellan åren 2003-2007.

Den tiden var expansiv. Och åren fram till nu har den digitala publiceringen vuxit både i omfång och status.

Kalle Sandhammar har lovat att papperstidningen kommer att finnas kvar i allra högsta grad. Men hans kanske största utmaning blir att finna betallösningar som gör att UNT kan tjäna pengar på det digitala utbudet.

– Jag får varje dag bevis för hur viktig journalistiken är, och hur UNT gör skillnad som en närvarande och trovärdig nyhetsförmedlare i Uppland. Jag är övertygad om den lokala journalistikens värde. Att ta betalt på webben handlar inte om att tjäna pengar, det är ytterst en nödvändighet för om det ska finnas anställda journalister som bevakar vår tillvaro på plats. UNT har för övrigt alltid tagit betalt för journalistiken i papperstidningen så det är inget konstigt.

Kollegor har beskrivit Kalle Sandhammar som en lättillgänglig och chosefri person. Som chef vill han vara närvarande och nåbar.

Men, tillstår han, att berätta om sitt privatliv i tidningen, det är han inte särskilt bekväm med. Det är mer av ett måste när han är ny på jobbet.

Har du haft någon tuff period i ditt liv?

– Nej, några större mörka perioder har det inte varit. Jo, det var så klart jobbigt när mina föräldrar skildes. Jag var tolv och flyttade med mamma och två syskon till Härnösand. Pappa bodde kvar många mil bort och vi träffades bara vissa helger och lov. Jag blev nog lite otrygg, det var ju stora skräcken att familjen skulle upplösas.

Som barn var han en riktig surkart de första tre åren.

– Enligt mina föräldrar och släkt hängde mungiporna alltid nere. Jag kunde gå och långsura i timmar. Det är lite roligt eftersom det stämmer så dåligt med hur jag är i dag. Jag har alltid varit social och haft lätt för mig, hittat mina egna vägar, lite som en kameleont och passat in var som helst. Det lär man sig genom att flytta.

Han har aldrig haft en svacka i jobbet och ser frågande på mig när jag undrar. Hur skulle det gå till när variation och högt tempo är just det han behöver för att trivas?

Personligt Min bästa söndag

Kalle Sandhammar

Ålder: 41 år.

Bor: Åter i Uppsala.

Familj: Fru och tre döttrar.

Aktuell: Tillträdde denna vecka som ny vd, chefredaktör och ansvarig utgivare på UNT.

Bakgrund: Har flyttat runt under uppväxten, Kalmar, Bollnäs, Härnösand. Studerade i Uppsala. Har under 13 år jobbat i olika roller på DN i Stockholm. Kommer senast från en tjänst som chefredaktör för tidningen NSD och vice vd på Norrbottens Media i Luleå.

Mitt nyhetsflöde: Har sedan årsskiftet UNT och DN i brevlådan. Läser ofta Svenskan, Dagens Industri, Norrbottens-tidningarna och branschpress digitalt. Bläddrar förbi många nyhetssajter under dagen och fastnar i artiklar från när och fjärran som dyker upp via mobilpushar, Twitter och Facebook. Sparar texter i mobilen som jag sedan aldrig läser.

Som chef är jag: Tydlig. På gott och ont. Det är i alla fall den feedback jag brukar få.

Roligaste med jobbet: Träffar många olika människor från olika branscher. Gör något viktigt.

På sängbordet: Ett ljus. Diverse magasin. Och en bok om hur skam förintar.

Så börjar jag dagen: Med att jobba. Innan barnen vaknar. Är alltid effektiv på morgonen och det frigör tid under andra delar av dagen.

Blir glad av: Människor. Alla sorter.

Ogillar: Gnäll. När människor inte försöker hitta konstruktiva lösningar. (Inklusive krig.)

Bästa egenskaper: Positiv. Energirik. Kan springa långt.

Sämsta egenskaper: Tidsoptimist. Dåligt tålamod ibland.

Uppskattar hos andra: Uppriktighet.

Ångrar: Att jag inte tog mig tid att bo utomlands när jag studerade. Annars förbluffande lite, vilket inte hindrar att mycket hade kunnat göras bättre. Känns ändå bra att konstatera.

Reseminne: Många fina. Har rest mycket och besökt sex av sju världsdelar.

Motto: Har inget. Men här och nu är bra att tänka på.

Drömmer om: Små enkla saker i vardagen. Inser att jag är lyckligt lottad i denna oroliga värld.

Jag vaknar: Före alla andra i familjen. Läser tidningar och röjer gårdagens fest. Väcker de andra med frukost.

Lunchtid: Utomhus någonstans. Fem och ett halvt år i Norrbotten har lärt mig vikten av att ta vara på dagsljuset. Gärna ett träningspass längs löpvägar i skogen.

Eftermiddag: På Studenternas, där Sirius möter Bollnäs i bandy. Två minus och strålande sol, i goda vänners lag.

Middag: Med familjen. Länge. Veckan är så pass inrutad i övrigt att det är viktigt att inte passa för många tider på helgen.

Kväll: Förbereder mig inför arbetsveckan. Sittandes på barstol i köket. (Dock utan dryck!). Kvällsläsning för barnen. Två avsnitt av tv-serien ”Skam” tillsammans med min fru.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!