Allt fler stora dagstidningskoncerner överger nu sin affärsmodell med gratisläsande på webben. Efter år av dålig lönsamhet, sjunkande upplagor och svaga annonsintäkter har de digitala läsarna plötsligt blivit högvilt när det gäller att skapa nya intäkter.
Nättidningen Medievärlden rapporterar till exempel om ett trendbrott i år. Deras undersökning visar att 72 procent av dagspressajterna kommer att ha en betallösning under 2017.
Tobias Lindberg, analyschef på bransch- och arbetsgivarorganisationen Tidningsutgivarna är inte förvånad och menar att tiden är inne för att ta betalt.
– Det har varit en mognadsprocess under ganska lång tid. Men nu går det fort. Det vi kan se är att svenska mediehus ligger i framkant. Man har utvecklat sin journalistik och levererar högklassiga tjänster som anpassats till digitaliseringen, säger Tobias Lindberg och syftar på e-tidningen, direktrapporteringar, rörligt material och snabba uppdateringar.
Den här utvecklingen kan dessutom vara gynnsam för annonsintäkterna. En studie vid Handelshögskolan i Oslo visar att annonsaffären stärks när man inför någon form av betallösning. Enligt den verkar det som att läsare värdesätter material högre när det är betalt. Publiken lägger ner mer tid själva läsandet, även annonserna.
– När man är inloggad på sitt konto får utgivaren dessutom större möjlighet att analysera hur läsarna beter sig och vad de är intresserade av. På så sätt kan man vässa annonsaffären och skräddarsy den beroende på hur läsarna rör sig på sajten, säger Tobias Lindskog.
Från flera håll kommer dock kritik mot att betalväggar och låst material skapar ett vi- och dom-samhälle. De som har tillgång till lokal, trovärdig, korrekt och granskande journalistik - och de som står utanför.
Forskning visar nämligen att andelen ”nyhetsundvikare”, de som väljer bort traditionella nyhetsmedier, ökar. Mellan 1986 och 2013 växte andelen från 8 till 17 procent. De som inte har lust eller råd att betala för journalistik riskerar att råka ut för falska nyheter, ryktesspridning och inbäddade politiska budskap.
– Därför bör vi slå vakt om den svenska modellen med en bred och jämlik nyhetskonsumtion. Det är ytterst en politisk fråga hur mycket pengar våra folkvalda vill satsa på public service för att säkerställa allas tillgång till god journalistik, säger forskaren Jonas Ohlsson vid Nordicom, ett nordiskt kunskapscenter för medie- och kommunikationsområdet.
Å andra sidan menar han att man kan se perioden av gratisläsande som en parantes. I hela västvärlden sker nu samma utveckling som i Sverige.
Och i USA, där Donald Trump hotat medierna, har människor kastat sig över prenumerationer, för att visa att journalistik är viktigt och värt att betala för.
– Det är glädjande att se att diskussionen om fejknyheter och oseriös informationsspridning ökat människors beredvillighet att betala, säger Tobias Lindskog.
Sedan 2013 har dagspressen totalt sett tappat 18 miljarder i annonsintäkter. Under samma period ökade Facebook och Google sina annonsintäkter med 6,5 miljarder kronor. Det här hade kunnat vara dödsstöten för dagspressen om mediehusen inte anpassat sig till nya förutsättningar, menar Martin Jönsson, redaktionell utvecklingschef på DN.
– Annonserna står för en mindre del av intäkterna. Då är läsarintäkter det som kan finansiera vår verksamhet. De behöver komma från print och digitalt, för läsarna läser både och, säger Martin Jönsson.
För två år sedan införde DN en frekvensmodell med tre gratis artiklar i veckan. Därefter slår läsaren i en betalvägg. Vid årsskiftet hade DN 80 000 digitala abonnemang.
– För att digitala abonnemang ska fungera måste det vara lätt att börja prenumerera, det måste finnas ett bra innehåll och en digitalt anpassad journalistik. Kan man få till den modellen är jag övertygad om att det kan finansiera journalistiken. På DN märker vi att det finns en växande publik som förstår att det kostar att producera bra journalistik som är granskande, korrekt och lokal, säger Martin Jönsson.
Efter flera år av personalneddragningar bland landets mediehus har pendeln börjat svänga till att ta vara på de redaktionella resurserna. Martin Jönsson tror inte att det går att skära ned hur mycket som helst utan att det går ut över journalistiken.
– Kvalitativ digital journalistik kräver dessutom mer resurser än papperstidningen, säger han.
Men det förändrade medielandskapet spelar ett högt spel. För att demokratin ska fungera krävs medborgare som kan ta del av information så att det finns chans att påverka politiker och beslut. Betalväggar riskerar att leda till ökade kunskapsklyftor hos befolkningen.
– Det är ett större demokratiproblem om det inte görs någon journalistik alls och om vi inte har förutsättningar för att göra granskande journalistik, kontrar Martin Jönsson.
På lokaltidningen Gefle Dagblad, som ingår i tidningskoncernen Mittmedia, har strategin för det digitala materialet stöpts om sedan i höstas. Alla Mittmedias 19 sajter har gått över till en betallösning som innebär att originaljournalistik läggs bakom plus och snabba nyheter är öppna. I dagsläget har 36 000 personer nappat på prova på-erbjudandet och 22 000 av dem stannat kvar hos någon av Mittmedias sajter.
– När vi tittar på vår affärsmodell ser vi att människor i högre utsträckning är beredda att betala för tjänster som spotify och netflix. Och då har barriären släppt. Vi märker att man också kan tänka sig att betala för lokal journalistik. Man vill ha sin tidning, fast på ett annat sätt, säger Anna Gullberg, chefredaktör på Gefle Dagblad.
Kritiken i början kom främst från sportintresserade från andra delar av landet som ville läsa om hockeylaget Brynäs. En del ansåg också att det var en demokratisk rättighet att gratisläsa.
– Lokal journalistik utan att ta betalt, den ekvationen går inte ihop för landsortspressen. På sätt och vis är journalistik en lyxvara, för det kostar att ha en redaktion med styrka och kvalitet som kan gå på djupet, säger Anna Gullberg, som är hoppfull inför framtiden.
– Majoriteten av våra pluskunder är helt nya för oss, de har aldrig varit kund hos oss tidigare, varken papperstidning eller digitalt. Och i en betydligt yngre målgrupp. Det här är avgörande, att nya läsare med nya vanor tillkommer. Dessa hade inte valt papperstidning, men vill gärna betala för digitala nyheter, säger Anna Gullberg.
Och faktum är att en stor del av hushållens utgifter redan går till kostnader för mobil, bredband, spotify och andra medieutgifter. Svenska hushåll lägger i snitt 17 000 kronor per år på detta. Det har i sin tur krattat manegen för dagspressen, menar Sharon Lavie, familjeekonom på Ikanobanken.
– Tillvänjningen går ganska fort. Det man inte tänker på är hur mycket pengar det blir i slutändan och hur ofta man faktiskt utnyttjar de här sakerna, så därför bör man fundera över vilka sorts erbjudanden man tackar ja till och se över dem med jämna mellanrum, säger Sharon Lavie.
Jonas Nordling, ordförande i Journalistförbundet var med från början när tidningarnas webbversioner fungerade som ett slags marknadsföring för papperstidningen. Sedan flera år pekar nästan alla kurvor för den gamla pappersaffären åt fel håll. Strukturomvandlingen har inneburit att uppemot 4 000 redaktionella tjänster försvunnit under en 15-årsperiod och att mer än 130 lokalredaktioner lagts ned.
– Pappret finns det kvar så länge det finns printprenumeranter och annonsörer som vill synas där. Dock tror jag att vi kommer att få se aktörer som lägger ner pappret i förtid eftersom de inte orkar utveckla produkten parallellt med den digitala, säger Jonas Nordling.
UNT:s publisher Kalle Sandhammar är inte lika dyster om papperstidningens framtid som många andra är.
– Den står förbluffande stadigt trots den alltmer digitala omgivningen, och är fortsatt en urstark annonskanal. Jag upplever att papperstidningen älskas av de som läser den och UNT når 111 000 läsare med papperstidningen varje dag, så att ens diskutera avveckling känns avlägset, säger Kalle Sandhammar.