Jag är ute i sista minuten. Har hittat ett pensionat på nätet, till synes mycket charmigt – för att inte säga romantiskt – och slänger iväg ett mail. Har ni möjligen ett rum för två kvar? Jadå, rum nummer 8 är ledigt. Vilken tur!
Och det är här det börjar. På den fina hemsidan stå det att hotellet har 7 rum. Alla rum från 1 till 7 är presenterade med bild och det ena finare än det andra. Men här finns inget rum nr 8. Man börjar ju undra lite. Är rum nr 8 städskrubben? Nog för att stället verkar ha gott rykte, men man vet ju aldrig. Man vill inte bli lurad.
Jag ringer upp. Kvinnan i telefonen pratar bred dialekt. På hennes ton låter det som att jag är lite dum i huvudet. ”Vadå vilket rum är nummer 8? Det är ju det rummet som heter nummer 8!” Sedan kommer någon som ska checka in, i ett av rummen 1-7 förmodar man, och kvinnan måste avbryta samtalet. Ingen som helst klarhet har nåtts i vilket sorts rum nr 8 egentligen är. Om det ens finns. Jag avvaktar med bokningen.
Hotellrum vi minns är ett outtömligt samtalsämne. I mitt föräldrahem är Köpenhamnsfyllot Frank ett återkommande skämt, trots att semestern i fråga skedde för över 30 år sedan. Frank satt en hel natt (eller var det två) och grät högljutt efter sin älskade i hotellkorridoren utan att någon vare sig brydde sig eller slängde ut honom. Inte alls kul egentligen, men en bra anekdot i efterhand. Själv är jag förtjust i exotiska hotellhistorier, som när vi hittade en skorpion på hotellrummet och receptionisten påstod att ”den är så liten, så den är säkert inte farlig”. Eller när jag fick både en rumsnyckel och en skiftnyckel i handen vid incheckning, för att själv kunna laga duschen.
Så jag kanske ska boka rum nr 8 osett? Det är ju ändå lite spännande, lite som perrong 9 ¾ i Harry Potter. Man bör dessutom ha i åtanke att alla misslyckanden på semestern blir till bra historier med tiden. Jag kan föreställa mig hur det blir: ”Minns du vår första semester tillsammans? Det var då du bokade rum på ett gulligt pensionat vid havet och rummet visade sig vara en verktygsbod! Haha, du blev så himla arg. Vad roligt det var!”